Joel Nissen är en av 12 unga vuxna som har fått åka till Busan och Kyrkornas Världsråds generalförsamling för att uppleva, möta och ta hem en del av den ekumeniska rörelsen i världen. Joel representerar Luleå distrikt i Svenska kyrkans unga.
Vi har varit i Busan i två dagar nu och ungdomsförmötet har kommit och gått. Det är nästan lite overkligt att allt det man har hunnit med har skett på bara två dagar. Vi började dagarna 8.30 med morgonbön och bortsett från en lunch på en och halv timme så är det fullsatt schema fram till 20.30 (konceptet middag är inget man har riktigt koll på här borta). Personligen måste jag dock säga att det är fantastiskt.
Till största del så har ungdomsförmötet handlat om att förbereda alla unga delegater för det stora mötet så att de ska ha koll på hur beslut tas och vad som händer under mötena. Det är en väldigt speciell process då man praktiserar koncensusbeslut här på WCC, man tar inte ett beslut innan alla röster som vill höras har hörts. Till detta här även lagts en hel del bönetillfällen, föredrag om hållbarhet mm samt en koreansk middag som kantades av tal från medlemmar som började som unga delegater.
Men självklart är det ju inte mötena eller föredragen som gör det hela så spännande, det är ju alla människor. Att få träffa unga från hela världen som brinner för kyrkan och vill se ekumenik mellan olika trosinriktningar är ett så stort privilegium.
Om jag skulle välja ut ett nyckelord från förmötet så skulle det nog vara ”lyssna”. Inte bara för att det är så WCC fungerar med koncensusbeslut och allt utan även för att det är även vad man lär sig av att möta alla människor, att aktivt lyssna och försöka förstå deras tro och kultur. Sen så ska man självklart inte glömma bort att göra sin röst hörd, speciellt inte när man företräder de som inte har en egen röst men det kan finnas en poäng i att lyssna först och tala sen.
Som helhet har WCC gjort ett väldigt gott fösta intryck och jag ser förväntansfullt fram emot resten av mötet.
Lämna ett svar