Konsten att inte oroa sig

Kan man låta bli att oroa sig? Kanske för något man skall göra.
En sak är klar, man är inte den första. Långt tidigare har människor varit oroliga.

”När jag lagt mig tänker jag: Är det inte snart dags att gå upp?
Kvällen kommer och jag är full av oro till gryningen.”
Job 7:4
”Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro?”
Psaltaren 43:5
”Hoppas på! Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på
Herren!”
Psaltaren 27:14
Jesus säger: ”Känn ingen ingen oro. Tro på mig.” Och ”Känn ingen oro och tappa intet modet”.
Johannesevangeliet 14:1 och 14: 27

Någon frågade Abba Thedoros ”Om det plötsligt kom en katastrof, skulle du då bli rädd, abba?”
Han svarade: ”Inte ens om himlen stötte ihop med jorden,
skulle Theodoros bli rädd.” Han hade nämligen bett Gud om
att befria honom från fruktan, och det var därför man frågade honom. (not 1)

Vår egen Lewi Pethrus skriver:
”Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna, löftena de stå kvar!” (not2)

Om vi läser allt detta, vilka slutsatser kan vi dra?
Kanske detta: Lämna det i Guds händer. Be Guds helige Ande om hjälp. Och det vi lagt i Guds händer, låt det ligga kvar där,
ta inte omedelbart tillbaka det!
Och låt oss komma ihåg: vi är inte ensamma!

1. Ökenfädernas tänkespråk. Artos förlag, sidan 67
2.Nummer 254 i Psalmboken