Förra vintern blåste det rejält. Jag var ute och i ett gatuhörn blåste jag bokstavligen omkull. Jag skadade mig tyvärr, och låg på sjukhus i tre veckor.
Min dotter Magdalena ”gav” mig då Ärkeängeln Rafael, som har göra med helande.
Änglar föreföll mig länge osannolika och också ointressanta. Så gick jag en dag och tänkte på det man brukar få lära sig som sann kristen lära. Att vi människor tillsammans med djuren är de enda i sitt slag i hela universum.
Tanken gled så vidare ut i universum och bortanför vår ”astronomiska” värld och verklighet, och ut i den himmelska världen. Så tänkte jag Gud. Den fantastike. Skulle vi vara de enda levande varelser som Gud skapat? Nej, det måste finnas myriader av levande varelser och väsen.
Så gjorde tanken ett hopp. Det är kanske det man menar med änglar och himmelska härskaror! Och så föreföll de inte längre så osannolika.
(fortsättning följer)
Se också A. Ellverson, ”Född utanför paradiset”.
Verbum 1985, sidan 30 till 31.
Kommentera det här inlägget