We don´t have time är en organisation grundad av två svenskar – Ingemar Rentzhog och David Olsson och har vuxit snabbt till att bli en eventskapande och framförallt digital rörelse som kan samla miljoner tittare varje gång de sänder. De drivs av deras budskap – vi har inte tid – att vänta på att lösa klimatkrisen, vi måste göra det nu. Jag var förbi deras hub och lyssnade om cirkulära arbetssätt om hur vi kan fixa vårt livsmedelssystem.
Ett tydligt budskap var att vi måste ställa om – både konkret och i tanke, att det vi nu betraktar som ”waste” eller avfall måste bli ”den nya tidens gruva”. Alltså hur vi kan utvinna t.ex. fosfor istället för att bryta nytt.
Fast vaddå fosfor – varför behövs det? En del förenklat så är fosforn grunden till konstgödsel. Konstgödsel används i stort sett precis överallt på större odlingar för att ge det som växer näring. När konstgödsel började storkonsumeras på ca 1950-talet så försvann behovet av djur på bondgårdarna och vi kan säga att det cirkulära arbetssättet i stort sett försvann. Istället är vi nu beroende av konstgödsel för att mätta världens människor.
Det här är ett problem, då fosfor inte bryts på så många ställen. Den i särklass största producenten är Marocko som sitter på runt 80 % av den brytbara fosforn. Här bryts fosforn under mycket tvivelaktiga metoder och är dessutom en drivkraft till den pågående konflikten med Västsahara. Faktiskt kan man säga att mycket av det vi äter har sitt ursprung i en konfliktmineral. Dessutom bäddar Marockos dominans för geopolitiska spänningar då vi inom bara 10 år sägs nå den punkt där fosforn inte räcker till i jämförelse med det växande behovet.
Därför kan arbetet med att cirkulera den fosforn som släpps ut i toaletter och liknande bli så viktig för framtiden – och dessutom ger det en ny dimension till djurens vara eller icke-vara som en viktig beståndsdel i en hållbar framtid.
Guldstjärna till den som förklarar bilden (som är från eventet) i kommentarerna.
Kommentera det här inlägget