Inte mitt fel

1 Mos 3:3

…men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.

Jenny Holmberg

Jenny skriver:

Visst är det väl märkligt. Så fort man säger inte till ett barn så måste han sätta igång att prova.

Rör inte den där varma plattan! Och vips får man prova det där man precis hade lärt sig på första hjälpen-kursen, om att brännskador inte ska hållas under rinnande kallt vatten som man trodde förut, utan lindas in i glad pack-plast så att kroppen själv kan producera vätska och läka brännskadan.

Du inte dricka alkohol på den där festen! Och vips får man prova hur det är att mötas av en uniformerad polis när det ringer på dörren.

Köp inte godis för hela din veckopeng! Och vips får man vara utan mors dags-present, för segisar är ju faktiskt oemotståndligt gott.

Alla är vi barn, djupt inom oss, hur vi än har försökt växa upp och hur vi än har lyckats lura en och annan på vägen att vi klarat det. När vi hör ordet inte börjar vi genast ifrågasätta och mer eller mindre medvetet fundera på hur man kan testa ändå. Någon slags tröst kan det väl vara då att det är ett beteende nedärvt sedan tidens början. Eva och Adam hade allt de kunde önska sig och mer därtill i Edens lustgård, men just det äpple de inte fick äta måste de förstås prova, för så är den mänskliga naturen.

P.S
Jag är så glad att bibelordet som jag fick utgå från idag började mitt i en mening. Innan ”… men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt…” kommer nämligen orden ” Kvinnan svarade: Vi får äta frukt från träden…”

Kvinnan svarade. Det är kvinnan som låter sig luras av ormen, inte mannen, för i Bibelns värld är det ofta kvinnans fel att dumma saker inträffar. Och idag är jag så glad att jag slapp kommentera just den knasiga tanken.
D.S