Kristen i globaliseringens tid

Hebreerbrevet 5:7

Under sitt liv på jorden uppsände Jesus med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja.

Johan Bremer

Johan skriver: 

Idag och imorgon befinner jag mig på stiftsgården Stjärnholm för att inspireras till nya tankar. Vi är kyrkoherdar och kyrkorådsordförande från hela stiftet som kommit hit och ikväll fick vi lyssna till en stillsam man med finlandssvensk bakgrund som spanade över samtidens inre landskap tillsammans med oss.

 Det var det mest givande och skrämmande jag hört på länge. Han talade om vår tid där vi vet så mycket om hela världen – det som kallas globalisering. Men där samtidigt vårt perspektiv vad det gäller tid blir allt kortare. Vår värld är större men vår värld blir samtidigt mindre – allt mer handlar om mig som individ. Evigheten är långt borta i den ständiga uppkopplingens tid.

Jag tänker på det när jag läser Hebreerbrevets ord om Jesus. De är för många tror jag främmande ord om rop och tårar och om underkastelse – att böja sig under Guds vilja. Vad säger dom oss idag? Vad säger dom om Jesus?

Jag ser hur Jesus såg sig själv i ett sammanhang. Ett sammanhang som spände långt över tid – ända in i evigheten – och ett sammanhang som berör många fler än honom själv. Hebreerbrevet talar om Jesus som den fullkomlige översteprästen. Vad är prästens uppgift? Jo, att be för andra – det förenar präster i alla religioner och tider. Jesus inte bara ber för andra – han ger sitt liv så att alla andra kan leva. Han offrar inte ett djur som prästen i templet i Jerusalem – han blir själv offret.

Han ser sin egen individ som kopplad till hela mänskligheten. Det är ett helt annat perspektiv än det snabba flödet vi har i vår värld. Kanske är det också där som kyrkan har sin största utmaning och uppgift i vår tid? Att i ord och handling visa på hur vi människor hör ihop.
Att mänskligheten just är en och att vi är så älskade att Gud är den som lider, gråter, kämpar, dör men också uppstår med oss.