Den stora kärleken

 Lukas 7:47

”Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.”

Johan Bremer

Johan skriver:

Det finns de som gör sig ett namn här i världen. Ibland är de helt enkelt bara kändisar som Alice Timander som gjorde sig berömd som premiärlejon. Sen finns det människor som blir berömda genom att göra något, en handling som lever kvar långt efter att de är borta.

Det kan vara en handling i vrede som kvinnan som dängde sin handväska i huvudet på en nynazist i Växjö. Ni vet hon som inte blev staty, men jag ser bilden av henne framför mig ändå. Eller en handling i kärlek som den okända kvinnan i dagens bibeltext.

Det enda vi vet om henne är att hon smorde Jesu fötter med balsam och vätte hans hår med sina tårar. Hon har inget namn men hennes handling lever vidare.

Kärleken är starkare än döden, står det i Höga Visan, det sägs att kärleken kan förlytta berg. Kärleken kan verka vara en svag kraft men alla vi som upplevt eller upplever kärlek vet hur stark den kan vara.

Det fanns en annan person i huset med Jesus och kvinnan. Han tillhörde den grupp som ofta får framstå som fiender till Jesus – han var Farisé, en laglärd. Han blev upprörd för att Jesus lät kvinnan hålla på fast hon var som Lukas skriver en synderska.

Det finns något oerhört befriande i det Jesus säger: ”Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.” Han ser det som farisén inte ser, att hon vill något nytt med sitt liv, att hon i Jesus ser ett hopp för sig själv, att hon ser med kärlekens ögon.

Och då finns förlåtelsen där som en möjlighet för henne och för oss.