En fridsfurste till exempel

Käre Johan!

Jesus är en fridsfurste. Imorgon får du den spännande uppgiften att fundera över självaste palmsöndagen och vårt brevväxlande går in i ett nytt skede: stilla veckan och påsken.

Jag har funderat mycket på det där med fridsfurste och påminns om det i dag när jag i Psaltaren läser om hur Gud inte gläder sig åt stridshästars kraft och soldaters snabba steg. Gud ser istället människors svaghet som deras största styrkor, för att det är ur dem vi lär oss något, genom dem vi vågar låta oss formas. Den som redan vet vem hon är, den som tycker att hon är färdig, hon når aldrig längre än så.

Det finns människor i min närhet som jag älskar och som jag alltid kommer att älska. Men jag förstår mig inte på dem. En gång gjorde jag det, en gång var jag som de. Men så utvecklades jag och de gjorde inte det, i alla fall inte åt samma håll. Jag lärde mig från början att inte visa svaghet, att ta vara på mina styrkor, att inte gnälla och klaga utan bita ihop och fortsätta framåt. I den tillvaro jag fanns i då fanns inga alternativ, vi var många, resurserna var knappa, vi visste att vi var älskade men det fanns inte tid för det som på den tiden kallades pjosk.

En del av de lärdomarna är jag idag djupt tacksam över. Och jag är också tacksam över att ha hört till, att en gång ha varit som de. Det innebär sorg och saknad att inse att man lämnat människor på en annan plats, en plats man själv inte kan återvända till, och att de inte kan se det jag ser och att de därför aldrig kommer att besöka mig på min nya plats i tillvaron. Men samtidigt finns band som ingenting yttre kan bryta. En gemensam historia. Ett gemensamt ursprung. Och i det krassa och uppfodrande också en stadig grund att stå på, gränser och värderingar som jag med glädje vill föra vidare till nästa generation, om än förpackade på annorlunda sätt, med mer lyhördhet och öppenhet.

Så jordnära och helig tror jag att Gud är, att det jag just försökte beskriva är något jag skulle kunna kalla för en gudomlig uppenbarelse. Att gå genom sina egna tvivel, låta dem vara en del av tillvaron, inte förneka utan våga se dem och våga fortsätta tro, bortom dem. Hitta en tillit. En Gudsgåva. Jag förstår att det är precis det som det är, eftersom det är så Gud agerar i den mänskliga historien. Genom en fridsfurste som rider på en liten åsna, bortom stridshästarnas kraft och soldaternas snabba steg. Jag kan våga förlora, för att också Jesus förlorar. Och bortom det, vinner det största.

Varma hälsningar

Jenny

Ps 147:9

Han gläder sig inte åt stridshästars kraft
och soldaternas snabba steg.

Nej, Herren älskar de gudfruktiga,
dem som hoppas på hans nåd.
Lova Herren, Jerusalem,
Sion, prisa din Gud.