Påskdagen

Käre Johan!

And so, the end is near…

Jag kan faktiskt se dig framför mig, sjungandes som Sinatra. Idag egentligen inte om slutet utan om den fantastiska fortsättningen. Men det är ju så märkvärdigt med vår tro och vårt hopp att det ena förutsätter det andra. Nu har vi gått genom hela fastans allvar tillsammans, genom stilla veckans uppbyggnad inför crescendot, genom långfredagens mörker och påskaftonens frågor. Från slutet, till början. Vi skriver det sista inlägget i vår fasteblogg 2021, lägger ifrån oss pennorna och lyfter blicken mot ljuset. Går ut i våren. Ser efter vad livet erbjuder i gåva härnäst.

Det har varit fint att få lyfta upp mina egna tankar om fastans olika ämnen i ljuset, få syn på dem, och låta dem vara i dialog med andra tankar. Tankar om Gud kan växa i mötet med en annan, teologi kan bli större i samspel. Vi är två präster som jobbar sida vid sida, dag ut och dag in med prästers olika uppgifter i en församling på landsbygden och det är lätt gjort att vi glömmer att reflektera djupare, fortsätta att utvecklas, man har ju så fullt upp med vardagen. Så därför är jag tacksam för dessa fyrtio dagar av brevväxling. De har skickat med mig tankar som kommer att fortsätta växa och utvecklas.

Nu är Jesus uppstånden! Det är svårt att våga tro det, för människorna runt om honom. I mörkret fanns inget hopp, långfredagen och lördagen passerade, men idag är det påskdagen och graven är tom!

Att våga tro att slutet inte är ett slut är något av det viktigaste och kanske svåraste i ett människoliv. I fredags skrev jag om hur livet innehåller många långfredagar, många personliga sådana, där mitt eget mörker tycks vara utan gräns. Men lika många påskdagar innehåller förstås livet. De är inte alltid lika tydligt utmärkta, de är kanske inte en särskild dag då man plötsligt hoppar ur sängen och ropar Halleluja, de är kanske mer av en kraft inom oss som långsamt, steg för steg, tar tillbaka livet och ljuset. I backspegeln syns kanske påskdagarna enklast: aha, där började det, där började jag förstå att också detta ska ha sin ände.

Tack för alla dessa dagar av mörker och ljus! Tack för delad gemenskap och delad tro! Mot en ljusnande framtid!

Jesus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!

Jenny

Mark 16:9-14

När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner.

Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.

När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet.

Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.