Så kom det sig att femton unga människor i åldern 14-20 år från Ljusets kyrka i Hallunda gick till närmaste biograf för att se filmen ”En oväntad vänskap.” Det var höstlov och det var lovläger. Temat under lovet var vänskap och vi hade gjort värderingsövningar, lectio divina och konstaterat att Jesus är vår vän.
”En oväntad vänskap” berättar om en rik fransk man som bor i Paris. Han är förlamad från halsen och neråt och behöver en assistent eftersom han behöver hjälp med allt. Han finner den perfekte assistenten i den arbetssökande mannen från förorten, som just avslutat ett fängelsestraff.
Vänskap och kulturkrockar uppstår. Filmen har varit en framgångssaga i hemlandet Frankrike men den har också startat diskussioner om stereotyper och fördomar.
Att se ett franskt drama med unga människor var en chansning men tanken med vårt läger passade så väl in på filmens tema så vi gav det ändå en chans. Och det blev lyckat!
Vi skrattade, grät och suckade. Framför allt var det krockarna mellan männens olika världar som roade. Som när de går på opera och assistenten bara skrattar och skrattar åt föreställningen.
Efter filmen var hela sällskapet överens om att filmen var bra, eller ”faktiskt bra”. Personens som de flest kunde identifiera sig med var assistenten Driss. En kille utvecklar resonemanget. Han tyckte bäst om scenen där Driss söker jobbet därför att ”alla andra som sökte jobb var så lika, men han var olik och han fick vara sig själv.”
Den tanken gav givetvis en ingång till samtal om identitet, när man får vara sig själv och våra fördomar. Och det samtalet pågår ännu.
Beatrice Lönnqvist. Foto: Björn Lönnqvist.
Präst i Botkyrka församling,
ordförande i juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmspris vid Barn- och Ungdomsfilmfestivalen i Malmö
Kommentera det här inlägget