The Paperboy – en film om makt

Filmen ”Lore” som vann bronshästen på Stockholms filmfestival hade biopremiär i fredags. Susanne Wigorts Yngvesson skrev om den, när det begav sig, i november 2012. I veckan har en annan ”snackis” från förra årets festival haft premiär, direkt på DVD, utan att passera biograferna. The Paperboy av Lee Daniels, under festivalen gick den för utsålda hus och jag fick då aldrig tag på någon biljett. Som uppvärmning inför BUFF har jag nu sett den.

Intressant filmmakare

Lee Daniels som tidigare gjort filmer som Monsters ball, Precious och min egen favorit The woodsman har återigen gjort ett drama som berör och upprör. Berättelsen utspelas i Florida, USA i början på 60-talet och handlar om hur Ward som är journalist återvänder hem för att skriva om en man som är oskyldigt dömd till mord, eller hur oskyldig är han egentligen?

Makt

Det är en berättelse om makt. De olika karaktärernas relation och maktförhållanden ändras från scen till scen och inget är egentligen så som det tycks vara från början. Det är det mest spännande med filmen, att den är oförutsägbar. Vissa scener blir nästan dråpliga därför att de är så oförutsägbara.

Men det är en brutal berättelse, vissa scener är så våldsamma att jag mår illa och vill stänga av filmen. Våld och brutalt sex är ju effektiva metoder för att visa maktförhållanden mellan människor och Daniels utnyttjar det på alla sätt som är möjligt.

Ondska

”Hillary är inte så ond som du tror och jag är inte så god som du tror”, är en nyckelreplik som sägs av kvinnan som är kär i den dömde mannen. Ondskan är så genomträngande att berättelsen nästan ter sig som en saga, det blir liksom övermäktigt och i och med det omänskligt. Som om karaktärerna tappat sin mänsklighet och blivit behållare för det onda. Det gör att filmen är svår att ta till sig, men kanske är det ändå det effektivaste sättet att skildra ondska? Att de onda handlingarna är så vidriga att betraktaren mår illa och inte vill vara med längre.

Beatrice Lönnqvist, präst Botkyrka församling

Ordförande i juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmspris vid BUFF