Svenska kyrkan har utsatts för en IT-attack. Det skedde i slutet av november och har fått rätt så stora konsekvenser. Väldigt mycket av det som sker i kyrkan har någon del av förberedelserna i en dator eller ett IT-system och när allt stängs ner så påverkas verksamheten. Datorer som visade symptom på att vara smittade sattes i karantän. System för att kommunicera stängdes ner. Det kom en del information från centralt håll men inte tillräckligt för att ge svar på alla frågor, och det är inte så konstigt för de som gav informationen var lika överraskade som alla andra när attacken kom. Än är att attacken inte över och det tar sin tid att återställa alla system till funktion.
För snart fyra år sen så utsattes vi för en Covid 19-pandemi. Det fick rätt så stora konsekvenser. Det mesta stängdes ner och påverkades. Vi fick inte träffas då alla offentliga verksamheter inte var tillåtna. De som hade symptom sattes i karantän. Vi fick en hel del information från centralt håll men inte tillräckligt för att ge svar på alla frågor, och det är inte så konstigt för de som gav informationen var lika överraskade som alla andra när attacken kom. Än är Covid-19 inte borta och det tar sin tid att hantera det.
Pandemin förde med sig förluster av nära och kära, men vi lärde vi oss att livet kommer tillbaka, förutom att vi också lärde oss nya beteenden för att hantera livet. Det verkar vara så med IT-attacken också. Vi tvingas lära oss nya arbetssätt kring våra datorer och IT-system.
Jag funderar på om den viktigaste insikten ändå inte är att livets kraft inte kan hindras av angrepp av olika slag. Det är kanske det som är att livet är starkare än döden och att ljuset övervinner mörkret?
Kommentera det här inlägget