Nu har vi fått tända adventsljusen ännu en gång. Det är speciellt och efterlängtat. I takt med att det blir mörkare så behövs ljusen för att påminna oss om att ljuset övervunnit mörkret. Varje vecka får vi tända ytterligare ett ljus, med kulmen då alla fyra ljusen lyser och advent övergår i jul. Då får vi fira att Jesus föds och då börjar julen, och för att citera en julsång så varar den ända intill påska, om det inte vore det där med att fastan kommer däremellan.
Det luriga är att när det väl blivit jul så verkar det som om allt ska packas ihop så snart som möjligt, och ställas i lådor i förrådet tills det är dags igen. Det är knappast nån som håller ut jultiden ända tills fastan börjar, eller ens till tjugondag Knut. Andra tecken på att julen ska ut så snart som möjligt är att mellandagsrean börjar på juldagens morgon och att ganska snart så finns det semlor att köpa.
Det som blir nästan obegripligt när jag funderar på det här sättet, det är det här med novent. Alltså att allt ska dra igång minst en månad innan det är dags enligt traditionen. Om pyntet och ljusslingorna ska sättas upp redan i november, och julsångerna ska ljuda i butikerna hela december så är det kanske inte så konstigt att vi lessnar på det ganska snart.
Vanligtvis är jag inte speciellt tyngd av traditioner, och jag har inte heller problem med att människor får göra som de vill. Kanske är det för att jag har blivit äldre som jag ändå funderar om saken? Eller så är det så enkelt att det handlar om pengar. För det är ju trots allt så att någon tjänar på våra traditioner. Sådan är kapitalismen för att ta ett slitet citat. Så funderar jag.
Kommentera det här inlägget