På senare tid har migrationsfrågorna varit mer än vanligt i fokus i vårt land. I politiska förslag och debatter, i tidningar och TV, på sociala medier och även i predikningar. Det är bra, frågor som berör ska det samtalas om. Varje person är inte bara fri att göra sin röst hörd utan har också ett ansvar att göra det. Vi tycker olika och vi har möjlighet och rätt att ge uttryck för vår åsikt, det är ju själva grunden för ett gott debattklimat och en konsekvens av yttrandefriheten.
En fråga som blivit aktuell i min vardag är om en präst ska eller får säga vad som helst i en predikan. Predikans syfte är att lägga ut bibeltexten och förklara och förkunna den kristna tron. Det betyder rimligtvis att vad som helst inte kan eller ska sägas i en predikan. Men då förståelsen eller tolkningen av kristen tro är samstämmigt med ståndpunkten i en samhällsfråga som migration så är det rimligt att det också framkommer i predikan om det passar ämnet.
Vi bör dock låta bli att tala partipolitik i våra predikningar. Ibland är det en slak lina mellan partipolitik och sakfrågor men jag tycker ändå gränsen är tydlig. Bara för att ett politiskt parti har samma hållning som en möjlig tolkning av kristen tro så kan man tala om det utan att gå över gränsen. Det är inte bara en möjlighet, det är nästan en skyldighet.
När det händer så är det inte ovanligt att det kommer synpunkter. Dels de som menar att kyrkan inte ska ägna sig åt politik, men också de som tolkar och förstår kristen tro och kommer till andra ståndpunkter i sakfrågan. Och det är viktigt att komma ihåg att kristenheten inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap. Man kan och får tycka vad man vill i samhällsfrågor och ändå vara med. Och man kan och får ta ställning med grund i sin tro. Att det kan bli olika är inte ett problem och särskilt inte i Guds ögon. Så funderar jag.
Kommentera det här inlägget