Modig eller feg?

Fredrik funderar om ledarskap i maj 2026

Det är snart ett år sen jag blev kyrkoherde i Umeå. Det har varit ett händelserikt år med många insikter. Med drygt 30 år som präst och nästan halva tiden som kyrkoherde så har jag koll, men det är en riktig resa att sätta sig in organisation och arbetssätt i ett stort pastorat med 6 församlingar och 190 medarbetare.

Den största skillnaden handlar om tillit. Det är inte möjligt att ha koll på allt och följaktligen måste jag lita till att mina medarbetare gör det de ska på ett bra sätt. Det handlar inte om att välja ett tillitsbaserat ledarskap utan det är så av nödvändighet. Lyckligtvis är jag begåvad med ett närmast obefintligt kontrollbehov. Det kommer frågor till mig och ibland är det frestande att ge ett svar, men allt som oftast är det rätta svaret att falla tillbaka till de delegationer vi har. Har jag lämnat ifrån mig beslutsrätt till en medarbetare så varken kan eller ska jag peta i hur det utförs. Det finns förstås frågor om tilliten, t ex när och hur jag får återkoppling eller om jag uppfattas som jag inte bryr mig om vad som händer i de olika församlingarna.

I de fall jag ändå ska ta beslut av olika slag, och det är fortfarande ganska ofta trots delegationer, så har jag funderat en hel del över både förutsättningar och drivkrafter. Ganska ofta står jag långt från den verksamhet som jag ska besluta om, och jag vet sällan vad som är det bästa beslutet. Det kan tyckas vara ganska dåliga förutsättningar till att ta rätt beslut, men jag får falla tillbaka på tilliten till mina medarbetare.

Det finns en risk att hamna i ett ganska fegt ledarskap, där drivkraften är att skydda mig själv, organisationen eller medarbetarna från negativa konsekvenser. Det är förstås bra att inte utsätta oss för risken att hamna i dålig dager. Å andra sidan finns också ett mer modigt ledarskap som handlar om att se möjligheter till utveckling, mod att ta beslut som är framåtsyftande och utvecklande snarare än begränsande och beskyddande.

Det är en balansgång och givetvis så kan olika situationer kräva olika typer av beslut. När det blir som bäst så finns ändå frimodighet som grundar sig i gott omdöme, och som vågar ta utmanande beslut utan att säkert veta om det är det bästa. Det liknar den relation till Gud som vi kallar kristen tro, som också handlar om att våga utan att säkert veta. När det förhållningsättet används i ledarskap så är det kanske det som är andligt ledarskap. Så funderar jag samtidigt som jag fortsätter att prova mig fram.