Hans Rosling (klicka på namnet så kan du se ett klipp) har ett bra sätt att förklara de stora och komplicerade frågorna. I Skavlan utövar han sin säregna form av pedagogik som får den mest onintresserade att börja fundera på de frågor som vi ofta tycker är lite obehagliga. Tydligheten att klimatpolitik och utvecklingsfrågor går hand i hand är inte att ta miste på.
Visst är det också lite roligt att se på ödesfrågorna som möjlighetens tidpunkt och inte som om vi kliver närmare avgrunden. Och jag kan inte annat än att tycka att det här också har att göra med vårt sätt att tänka och leva våra liv, en teologisk fråga. Livet som gåva, ansvaret att dela det och glädjen över att få finnas till. Det kan skapa en bättre värld!
Kommentera det här inlägget