Så var det dags för årets stora klimatförhandlingar. Varje år vid den här tiden så samlas FN:s klimatkonvention för att försöka ta nya steg emot att minska klimatpåverkan och öka biståndet till de länder som får nya problem i ett förändrat klimat. 2009 i Köpenhamn var förväntningarna stora på att skapa ett nytt avtal som skulle ersätta Kyotoavtalet men resultatet uteblev. Ingen ville liksom kliva fram och säga; -Nu gör vi det! Det var mer att man sa ; -Någon annan får börja om jag ska göra nåt!
2010 så försökte världen plocka upp resterna av det som fanns kvar efter Köpenhamn för att i Cancun försöka sätta klimattåget på rälsen igen efter urspårningen och det gick väl sådär. Några vagnar hamnade på rälsen, något på stickspår men något lok syntes inte till.
Nu 2011 så har klimatforskningen presenterat än mer allvarliga scenarier än tidigare och de oroväckande tendenserna blir allt fler. Samtidigt som den politiska makten i de rika delarna av världen blir allt mindre benägna att göra den hemläxa som krävs. Hur kan det bli så fel? Om de rika länderna var lite framsynta så skulle de förstå att en omställning till hållbar användning av energiresurserna är den bästa vägen till utveckling. Både på hemmaplan och i världen i stort.
Hoppas att klimatförhandlingståget bara stannar till i Durban och kopplar på ett lok som drar det framåt och inte att de kopplar loss de olika vagnarna och låter de stå kvar på perrongen. Så att utropet kan skalla ”Var god tag plats! Tåget mot en bättre och hållbarare framtid lämnar stationen i Durban nu!”
Kommentera det här inlägget