Jordnära jul.

Efter FN:s senaste klimatmöte är det lätt att bli resignerad och besviken för att det som beslutades inte motsvarade det som faktiskt behövs att göras. Så är det. Men samtidigt så finns det spår i FN processen som lever vidare och som nu behöver fyllas med ambitiöst innehåll.

Det är bra att vara klar med vad som fattas. Men desto viktigare blir det att trycka på för att ambitionerna ska öka!

Men det är inte bara någon annan som ska eller kan göra något. Vi behöver alla på något sätt fundera på hur vi ska påverka utvecklingen mot en rättvisare och hållbarare värld.

Klimatet påverkas av det sätt vi lever på. I vår del av världen så gör vi stora ekologiska fotavtryck och klimatet är ett av de system vi påverkar med att det vi konsumerar i hög grad bygger på användning av fossila bränslen.

Julen är den tid då konsumtionen förväntas stiga som en raket och alla jublar över att handeln slår rekord igen! Visst är det bra att det skapar jobb men samtidigt så knaprar konsumtionen på naturkapitalet. Vårt hurra över rekordet kanske borde nyanseras något.

Julens glädje handlar om relation och gemenskap. Den första och mest avgörande relationen i vår liv är den som vi får som nyfött barn. Vi läggs i någons händer och det som sker i relationen är det som för livet vidare. Barnet i krubban påminner oss om vikten av att leva i relation till Livet. Det som är förutsättningen till att vi finns.

Våra liv handlar om relationer. Relationer till de som är oss nära, relationer till de som vi delar samhälle med, relationer till de som vi delar klotet med, relationer till de ekosystem som upprätthåller livet, relationer till det vi kallar Gud. Det är där, i det som sker i relationen som livets under och värde ligger. Men det skyms så lätt av så mycket annat. Rädslan för att förlora det man byggt upp och det man har. Det skyms av att vi tror att vi kan ersätta relationerna av att konsumera lite till, få en bättre status, få flest vänner på facebook eller vad det nu kan vara.

Men livets gåva är inget vi förtjänat och det liv vi har är till för att dela med andra, med de ekosystem som vi kan känna en hisnande förundran över då vi ställs under stjärnorna en vinternatt. I den förundran och glädjen över att få finnas till så blir inte konsumtionen det avgörande. Relationen och vikten av att ge alla möjlighet att att få dela livets gåva och förundran blir desto viktigare.

Julen är en jordisk högtid! Att det vi kallar Gud möter oss i det mest jordiska av allt vi känner. Att vara människa.