Hållbar utveckling är något som alla bejakar mer eller mindre idag. Men det är inte alltid glasklart vad det innebär. Mycket är bara ett sätt att klä samma gamla dåliga sätt att se på utveckling i nya lite grönare kläder.
Men hållbarhet är en livsstil och ett tänkesätt. Jorden har gränser för vad den kan bära av vårt sätt att använda dess resurser och egentligen vet vi det. Men att veta och att också tänka på det i sitt sätt att handla är inte alls samma sak.
Hur ska vi lyckas ta steget från insikt till handling? Hur ska vi lyckas transformera våra samhällen så att vi lever med de livsnödvändiga ekosystemen och inte trasar sönder möjligheterna till ett drägligt liv?
Arne Naess, en norsk filosof, sa i en bok från 70 talet att en mentalitetsförändring är en nödvändigt betingelse för att undgå en ekologisk kollaps. Det gäller fortfarande. Framtiden vilar i vårt sätt att tänka. Se bedöma och handla är en bra teologisk metod. Den behöver vi när vi står inför att svara på utmaningen om ett förändrat klimat. Har vi som kyrka en mer angelägen uppgift idag än att förändra emot en mer rättvis och hållbarare värld? Nej, jag tror inte det
Kommentera det här inlägget