Vad är du orolig för? Frågan ställdes till Svenskar av SOM institutet under 2011 och resultatet är nästan lite överaskande. De tre första handlar om den ekologiska hållbarheten. Miljöförstöring, klimatet och havsmiljön. Nästan varannan människa är mycket oroad över miljöförstöring.
Såg igår på text TV i foajen på Kyrkans Hus i Uppsala att WWF gick ut med budskapet om att vi lever som om vi hade två jordklot. Men vi har bara ett. Jag undrade lite stilla om vilka som var vi. Om man räknar hela jordens befolkning så kanske det stämmer, men jag tror att vi i den rika världen lever som om det fanns tre eller fyra jordklot. Det är inte bara skrämmande ohållbart utan skrämmande orättvist också.
Men vad gör man med oron? Två vägar tror jag man kan välja. Antingen så grottar man ner sig oron och tycker att det inte finns något att göra åt den och sen så tar man på skygglapparna och lever på så länge det håller. Ska det gå åt pipsvängen så är det väl lika bra att ha det lite kul. Eller så tar man det som ett incitament till att förändra. Att förändra något dåligt till något bra.
En anledning till att människan kan känna oro är att det ska rädda henne från fara och hon måste ändra något för att försöka undvika faran. Det är bra och behövs men blir det för mycket oro så kan det lätt bli handlingsförlamat.
En annan anledning som kan få människan att förändra sin tillvaro är att det finns ett lockande tillstånd som hon vill uppnå. Det kan få människor att riskera och försaka en hel del. Det sker för att i slutändan så blir det bättre. Men en överoptimist går alltför ofta vilse.
Jag tror att vi behöver bra blandning av en dos oro och en dos längtan efter något bättre för att klara planeten och rättvisan. Är det inte det som är berättelsen om de första lärjungarna som man kan påminna sig så här i Kristi himmelfärds tid. En dos oro och en dos längtan skapar något nytt.
Kommentera det här inlägget