Tacksägelsedagen !

På söndag infaller Tacksägelsedagen. Ett tillfälle att i gudstjänsten lyfta skapelseperspektivet. Temat för söndagen är lovsång.

Det finns också en tradition i våra  kyrkor att bära fram jordens frukter. Skördegudstjänster står det ibland i predikoturerna. Det är ett sätt att visa sin tacksamhet för vad jorden gett under året. Det där kanske kändes mer naturligt för hundra år sen när många fler levde nära jordbruket och följde årets skiftningar på ett annat sätt.

Men faktum är att vi är precis lika beroende av jorden idag som då! Vi behöver maten, vi behöver växterna som kan fånga solljuset och som kan ge oss näring för varje dag!  Min första tanke när jag läser att temat är lovsång är att det är ett sjungande av andliga sånger om Guds storhet. Inte så mycket om jorden och glädjen över att den har fött oss varje dag! Men om man tänker ett steg till så är det värt en lovsång när man inser hur nära vi hänger samman med jorden och med varandra. Jorden som ger oss föda. Människor som arbetar tillsammans för att skapa ett bra liv. Det är värt en lovsång! Det är också värt att uppmärksamma jordens skönhet och skörhet på  Tacksägelsedagen. Förundran inför livets mysterium och engagemang för att alla ska få del av jordens frukter. Det ryms i de morötter och kålrötter, äpplen och päron, blomkål och havre eller vad vi nu bär fram i kyrkorna på Tacksägelsedagen. Det är värt en stunds förundran och en stunds tacksamhet. Speciellt för oss som rusar på och tar allt för givet och glömt hur beroende vi är av jordens givmildhet och vårt gemensamma arbete.