Lyssnade på ett bra radioprogram häromdan om Rachel Carson och hennes bok Tyst vår. Det är 50 år sedan den kom ut i år. Det finns ett slitet ex i min bokhylla som jag plockar fram ibland för att bläddra i. Jag tror att jag har kommit över den då ett äldre syskon lämnat den i hemmets bokhylla på 60 talet. I alla fall ser anteckningarna i marginalen ut som det.
Vad har hänt på de 50 åren? Kanske har medvetenheten om kemikalie samhället ökat men samtidigt har vi ännu mer kemikalier i omlopp idag. Kanske har vårt allmänna medvetande om den hotade ekologin höjts samtidigt som vi tar ut allt mer av jordens ändliga resurser. Vi har fått KRAV och Fair Trade märkta varor i allt större antal i butikerna samtidigt som utsläppet av växthusgaser ökat. Sol och vindenergi har effektiviserats och förvånat alla med vilken fart de utvecklats samtidigt så ökar transporterna på vägarna med fossilt drivna lastbilar.
Har vi lärt oss något på 50 år? Det får nog bli ett ja och nej svar på den frågan också. Vi har lärt oss mycket mer om hur vi lever på ett begränsat klot med begränsade resurser men vi har trots lärdom inte lyckats vända utvecklingen emot en hållbarare färdriktning. Det behövs en rejäl omställning av världen där så mycket kunskap finns men där det är alldeles för trögt när det gäller förändring. Möjligheterna finns där redan nu det gäller nu att mobilisera viljan att förändra i grunden. Små steg har faktiskt tagits sedan 1962. Nu är det dags att ta de stora kliven och lämna det ohållbara samhället bakom sig. Hoppas att de som tittar på Rachel Carsons bok 2062 säger ; – Det var en himla tur att man lyckades samla ihop sig så pass att vi klarade planeten. Men varför var dom så tröga?
Kommentera det här inlägget