En politisk diskussion som blir kortsiktig och trångsynt i en tid då vi står inför en av de största utmaningar som vi som samlad mänsklighet någonsin stått inför är inte ansvarsfull.
När SOM institutet år efter år rankar frågor som rör klimat och miljö som de frågor som oroar mest så är responsen mager när det gäller modiga beslut.
Men det kanske inte är så konstigt då vi inte tycks fatta magnituden i den utmaning vi står inför.
Den som vill skapa fred idag och som vill verka för en framtid där kommande generationer ska få leva ett bättre liv tillsammans så borde det mest angelägna vara att lösa vara klimatfrågan.
De två senaste IPCC rapporterna som släppts nyligen understyrker allvaret tydligare än tidigare att vi står redan nu i ett mycket allvarligt läge. Samtidigt så visar det också på möjligheterna att undvika de värsta följderna av ett förändrat klimat. Men det behövs handling och förändring som börjar nu!
Det är också tydligt att det inte är enbart en fråga om naturvetenskap och miljöåtgärder. Det handlar om samhällsfrågor och värderingar och livsstil som behöver ställas om. Det är lika mycket en fråga om ekonomiska styrmedel för att lotsa världen på rätt håll som en fråga om att byta ut ideal och livsstil. Vi måste börja tänka oss världen som en helhet där vi alla är beroende av varandra och inte en kamp på en marknad där vissa ska bli vinnare och andra förlorare. Ekonomin ska tjäna de goda syftena som fred, gemenskap och ett drägligt liv och inte något som ska tjänas och kräva sina offer.
Klimatet är det system som upprätthåller många av de system som vi litar till varje dag. Mat och vatten försörjning bygger på att klimatet beter sig som vi är vana vid att det brukar göra. Vi bor och lever utifrån ett stabilt klimat. När dessa basfunktioner, dessa ekosystemtjänster, hotas då blir följderna sociala och ekonomiska. Människor drivs på flykt där skördarna inte längre blir som de var samtidigt som världsmarknadspriser på spannmål åker berg och dalbana på råvarubörserna. Vattenstress skapar konflikter och migrationsströmmar.
Samtidigt är de fossila bränslena de som skapat välstånd så har de också skapat maktkoncentrationer i världen. Att lösa klimatfrågan är att också lösa upp det fossila maktkomplexet vilket är en utmaning där mycket starka krafter utmanas. Det är svårt att bygga en demokrati där makten över energin är koncentrerad till några starka spelare. Att utveckla en mix av förnyelsebara energikällor sprider makten och skapar bättre förutsättningar för att bygga demokrati och inflytande.
Det fossilbaserade samhället är inte framtiden. Det är tydligt idag då klimatforskningen visar tydligt på den förändring som måste till. Två av de konflikter vi just nu erfar i världen kan knytas till klimat och energikomplexet.
Hur då?
Makten över energin
Ryssland bygger sitt maktspel till stor del på sin tillgång till olja och gas. Att skruva på gaskranar är en modern form av tumskruvar.
Om alternativen till fossila bränslen hade varit mer utvecklade hade Rysslands maktanspråk inte varit lika kraftiga. Men med gasledningar genom östra Europa är det lätt att se hur de används för att utöva inflytande. Med en utvecklad förnyelsebar energistruktur så blir det ryska hotet kraftlöst. Dessutom skulle en stor del av den ryska ekonomin kollapsa om olje- och gastillgångarna inte blev exporterade. Istället för att ropa på högre försvarsanslag och fler JAS plan så borde svensk politik satsa på att bli oberoende av fossila bränslen och ligga i framkant så att andra länder kunde göra samma. DET vore ett mycket bättre säkerhetspolitiskt bättre steg än att göra med av det gamla.
Att fortsätta bygga utveckling på fossila bränslen står för allt som vi behöver lämna för en bättre värld. En fortsatt satsning på fossila bränslen knyter Europa ger politisk makt till den som har fossila bränslen och den skapar konflikter mellan grannar. Och kanske mest av allt, den fortsätter att bidra till växthusgasutsläpp. Att bygga nya fossilbaserade infrastrukturer är som att bygga ett ånglok 1965. Bra tänkt hundra år tidigare!
Väpnad konflikt
Konflikten i Syrien då? Det är väl ändå ett långskott att prata om det som en klimatkonflikt? Nej, vid en närmare titt är det inte så långt borta. NASA:s klimatbevakning visar på hur Medelhavsområdet under de senaste åren har drabbats av allt mer torka. Inte minst i östra delen av Syrien. Efter flera års missväxt så drevs befolkningen till städerna och där blev kraven på mat och ett drägligt liv något som också kanaliserades i demonstrationerna emot Assad regeringen. Klimatförändring är inte den enda orsaken till den humanitära katastrof som vi bevittnar men den finns med som en del som triggar konflikten. I en ny film som heter Years of living Dangerously finns intervjuer av stridande män i Syrien. Där visar det sig att många är just bönder som berövats möjligheter till inkomster då inte marken längre bär frukt. Istället har de blivit krigare i ett krig som blivit en av de värsta humanitära katastrofer vi sett! Klimatförändringar driver på sociala skeenden och höjer risken för konflikter att brisera starkare än vad som varit fallit om klimatet påverkat de yttre förutsättningarna som de har gjort.
Fattigdomsbekämpning
Hur kan någon tänka på att bekämpa fattigdomen i världen utan att ta in klimatfrågan? Helt oförståeligt då ett förändrat klimat drabbar de fattigaste först och hårdast. Ju fler klimatrelaterade katastrofer vi ser desto tydligare är det att de mest sårbara är de fattigaste. De som är i störst behov av att få en dräglig standard petas ner igen i ohållbar fattigdom när livsförutsättningarna raseras av stormar eller torkor eller översvämningar. Men att investera i förnyelsebar energi kan både vara jobbskapande och säkra en levnadsstandard som är acceptabel. Den rika världen måste både förändra sig själv och ställa om sin energimix. Här finns kunnande, kapacitet och kapital. I samma vända så ska fattigdomen utrotas med att säkra förnyelsebar energi och hållbar markanvändning. Det där är inte ”rocket science” precis.
IPCC:s senaste tre rapporter pekar säkrare än någonsin på att klimatet är i gungning och scenarierna blir allt säkrare. Den som vill ägna sig åt att ifrågasätta och säga att det finns inget som heter klimatförändringar tar idag på sig ett stort ansvar. De som bidrar till att försena förändringar i energiutvinning, markanvändning och livsstil och i att skapa förutsättningar för kommande generationer att leva ett gott liv på vår blå planet tar på sig ett mycket stort anspråk på att veta något som en samlad vetenskap idag säger.
Om inte annat, av försiktighet måste så måste världen vakna upp och förändra. Det här är momentumet som IPCC pekar ut. Vi inte bara kan utan vi måste göra en rejäl omsvängning i hela vårt sätt att tänka och leva tillsammans på planeten. Då finns inte plats för snävt nationalistiskt tänkande eller tänka att det är efter min livstid så det gör inte något.
Då är det mäkligt att se att trots att de flesta svenskar känner oro över miljö och klimat frågor så finns det inte lika högt på den politiska agendan 2014.
Tror att 80 % av Sveriges unga oroar sig för klimatförändringar , enligt WWF undersökning, så finns inget gensvar i den politiska diskussionen under supervalåret 2014!
Trots att FN:s internationella klimatpanel tydligare än någonsin uttryckt riskerna med ökade utsläpp av växthusgaser och de ekonomiska och sociala följder de antas få så mumlas det mest från politiskt håll om miljöbilspremie och att Sverige är bäst i världen på klimat.
Vi står idag i ett val som är större än ett val mellan politiska partiers väl och ve. Det handlar om framtidens utformning som sträcker sig bortom både mandatperioder och nationsgränser och det är mycket tystare i frågan om klimat än vad som är hälsosamt för jordens framtid och kommande generationers möjligheter.
Kommentera det här inlägget