Katastrofer generar ofta många rubriker när de sker. Men fyra år efteråt så har de flesta glömt det, men inte de som har saknaden in minnet varje dag.
Idag för 4 år sedan slog tyfonen Haiyan till med full kraft över Tacloban i Filippinerna. 6300 människor dog. Några veckor senare samlades världens länder som vanligt till klimatförhandlingar under UNFCCC. Det var i Warszawa och höstkyligt och grått. Men det var inte riktigt som vanligt. Filippinernas chefsförhandlare tog bladet från munnen och sa som det var. Vi måste stoppa detta vansinne som vi håller på med genom att bara låta växthusgaserna få öka i atmosfären.
Yeb Sano var chefsförhandlaren som grät över det som skedde och när han berättade om sin bror som fanns i Tacloban. Yeb visste inte om hans bror överlevt. Och för att visa att det var allvar men också av rent andliga skäl så inledde Yeb Sano en fasteaktion under klimatmötet i Warszawa. Inte en hungerstrejk utan en självvald fasta i solidaritet med de som inte har mat för dagen efter stormens härjningar. En fasta som sedan togs upp av Lutherska Världsförbundets ungdomsdelegation som var på plats och den fasteaktionen spreds sig långt över världen och genom alla religioner och engagerade många. Den avslutades i Paris två år senare efter att ha pågått genom att göra den första i varje månad tull en fastedag.
Idag samlades vi en liten grupp av Lutherska världsförbundets ungdomsdelegation och några ifrån Filippinernas delegation i en liten kyrka i Bonn. Yeb var inte med, hans frispråkighet tog honom från chefsförhandlarposten, men hans bror AG Sano var där. Den brodern som Yeb pratade om genom tårarna var i Bonn idag på årsdagen och mötte oss. Han berättade om hur han varit hemma hos sin bästa vän och hans fru och lilla barn. En ny liten familj. De visste att stormen var på väg och stormarna kommer ofta. AG tänkte att han inte skulle vara till besvär och sova över hos familjen utan åkte därifrån för att vara ur vägen. Stormen kom och var starkare än någonsin. Tak flög av husen och i luften flög allt löst som projektiler. AG Sano klarade sig. Men hela den unga familjen dog i stormen.
Det är lätt att dödsoffer blir statistik och vi räknar hur många dödsoffer och klassar katastrofen efter det. Men varje förlorat liv är en katastrof i sig och berättelsen idag gjorde att det kröp närmare. Ett förändrat klimat ger både dramatiska katastrofer i stormar som Hajyan men också långsamma förändringar som i havshöjningar som dränker låglänta öar. Men det handlar om ett förändrat klimat där de fattigaste är de mest utsatta.
Klimatförändringar får fler mänskliga ansikten ju längre tiden går. Det som var framtidsberättelser blir allt mer nyhetsberättelser. Vi var några i en kyrka i Bonn idag som fick en nära berättelse. En berättelse om att vi måste handla i solidaritet med de som är utsatta idag och med nästa generation.
Kommentera det här inlägget