Jorden behöver ställas om men det behöver göras schysst. Det där talar allt fler om under COP 23 i Bonn.
Finns det ett ord som skulle kunna sägas ha lyft och som ofta hörts under årets klimatförhandlingar i Bonn så är det ”just transitions”. Det kan väl översättas med rättvis omställning. Omställning har vi väl hört i Sverige sedan 70 och 80 talet då nedläggningar av basindustri medförde att regering fick göra omställningspaket. Teko industri i Borås och varvsindustri i Uddevalla och Helsingborg är exempel på när omställning var ordet som skulle rädda sysselsättningen.
Lite samma är det nu. För att klara planeten undan en farlig temperaturhöjning så måste en del industri fasas ut för att drastisk kunna minska utsläppen. Ska det läggas ner industri så innebär det att människor förlorar sina arbeten. För att undvika arbetslöshet så måste nya jobb skapas. Så övergången från ett samhälle som drivs på fossila bränslen måste ha ett mått av socialt ansvarstagande och göra att det blir en rättvis omställning.
Troligtvis har vi kommit så långt nu att Paris avtalet åtaganden om utsläppsminskningar och vetenskapens allt tydligare bevis på att alla parametrar visar på att vi håller på att chocka jordens klimatsystem pekar i samma riktning; Fossila bränslen måste fasas ut. Och det snabbt. Samtidigt så måste vi i den rika delen av världen ställa om livsstilen till en mindre resurskrävande liv.
Det går inte längre att säga att vi kör på. Även om den ekonomiska kalkylen skulle hålla för att driva fossilbranschen (men även den går knackigt rent ekonomiskt när det gäller kol) så måste den snabbt fasas ut. Det betyder att de som jobbar i den sektorn riskerar arbetslöshet. Det finns inte mycket som är mer så oroande för en vuxen människa än att inte veta om det finns inkomst så att man klarar sig. Därför måste omställningen ske under rättvisa förhållanden. Det här är hjärtat i den omställning so vi står inför i Europa och USA. Vid varje omställning i ett samhälle så finns dels de skrupelfria marknadsliberalismen som inte har hjärta för mänskligt lidande utan tror på den starkares överlevnad får ta ut sin rätt. Eller så växer nostalgin över hur bra det var tidigare. Den senare uppfattningen red Donald Trump på vid valet förra året i USA. Han skulle ge tillbaka kolgruverarbetarna sin jobb. Trots att det inte går att få ekonomi i det nuförtiden.
Nästa års COP kommer att vara i december och i Katowice . Mitt i Polens kolgruvedistrikt. Det finns alla möjligheter att den Polska regeringen inte har något större intresse att leda COP24 till modiga klimatåtagande eller en kraftig omställning. Tvärtom. Vi är många här i Bonn som är oroade för att i Katowice kommer arbetarens lön och uppehälle kommer att spelas ut emot klimatåtgärder.
Därför måste vi få flera goda exempel på hur omställningen kan bli rättvis. Att det går att skapa jobb och minskad klimatpåverkan samtidigt.
För att Tuvalu ska klara sin framtid så måste arbetaren i Polen få ett jobb som inte är baserat på kol. Den rättvisa omställningen måste gälla Tafue på Tuvalu lika mycket som Bogdan i Katowice. Men det är lätt att Bogdan luras av den som vill fortsätta att klämma pengar ur kolet och försvarar sitt jobb i rädslan för att bli utan inkomst. Men med en jysst övergång till hållbar sysselsättning så kan båda klara sig och deras barn få ärva en jord som de kan leva av och på.
Så rättvis omställning de pratar vi om. Idag med Skottlands första minister Nicola Sturgeon, igår med OECD och Tysklands och Japans miljöministrar. Det är kanske ett ljus i mörkret att Europeiska länder börjar ställa om på riktigt. Men skynda er för tiden är knapp.
Kommentera det här inlägget