Till innehållet på sidan
ingenhinnerfram

47. Tomhet, idel tomhet

Ett samtal kring det existentiella vakuum vi står inför just nu när tillvaron i mångt och mycket ställs på paus. Om påven som ensam välsignar tomheten i Rom, om en Gud i coronas skugga, en Gud som ideligen dör och uppstår. Och om den uppkomna bristen på mening i nuet.

Kommentarer

Kommentera det här inlägget

Din kommentar, ditt namn och din eventuella webbplats publiceras under det här inlägget och kan läsas av alla besökare. Din e-postadress publiceras inte. Fält som är markerade med * måste vara ifyllda för att du ska kunna kommentera.