På insidan till det Nya Testamente och Psaltaren som Frida fick vid sin konfirmation i Grolanda kyrka 1907 står det: 

Alfrida Maria Johansson Härsabacken
Minne från den 24 juni 1907
1 Moseb. 21:17 ff. o Joh. 14:18

Då, i början av 1900-talet, gick de flesta ungdomar och ”läste för prästen”. Så kallades konfirmationsundervisningen och den skedde i kyrkans sakristia.

Steg in i vuxenlivet

Konfirmationsdagen, med gudstjänsten som innehöll förhör på Luthers lilla katekes, var första gången ungdomarna fick ta mot nattvardens bröd och vin. Konfirmationen var på ett sätt ett steg in i vuxenlivet, pojkarna fick sin första kostym, flickorna hade en längre svart klänning, som kunde användas vid högtider senare i livet. Många 15-åringar började att arbeta direkt efter konfirmationen.

– Frida är nog den äldsta person jag träffat under min tid som präst i Floby pastorat, berättar Anita Karlén. Allra första gången vi träffades var på Fridas 100-årsdag i februari 1992.

– Vi möttes därefter vid andakter på äldreboendet Vilskegården i Floby där hon bodde sina sista år. När jag läste ur den Bibel jag hade med mig så sade hon: ”Det står inte på det sättet i min Bibel, men jag känner i mitt hjärta att det betyder samma sak.”

När Frida dog 1996 fick Anita hennes konfirmationsbibel. Den  var inslagen i brunt papper och mycket använd, med många lösa blad som berättar att hon levde med sin Bibel hela sitt långa liv. 

Anitas egen konfirmation

Anita berättar också om sin egen konfirmation.

– I år är det 50 år sedan jag själv konfirmerades i Mellby kyrka, utanför Lidköping. Vi var en stor grupp på 30 ungdomar som gick och läste, vi började den höst vi gick i sjunde klass. Det fanns inte något församlingshem, så vi träffades på lördag förmiddagar och hade konfirmationsundervisning i bygdegården. Mellby IK, ortens fotbollsklubb hade denna lokal som sitt klubbrum, där fanns många pokaler och lagfoton att titta på. 

Vid den här tiden var Luthers lilla katekes, som också min mamma, konfirmerad 1942 hade som lärobok utbytt. Vår bok hette Kristen troslära. På flera ställen i boken har jag strukit under och skrivit, kunna, viktigt, konfirmationsfråga.

Långt senare, när jag själv var konfirmandlärare och som en del i undervisningen läste de första raderna i Bibeln, från 1 Mosebok, skapelseberättelsen från den hebreiska bibeln, såg jag att den texten fanns i min konfirmationsbok.

Konfirmationen hölls under två dagar. På lördagen samlades man till konfirmationsgudstjänst i Kållands Åsaka kyrka. Det var då det var förhör. 

– Jag minns än idag att jag fick ställa mig upp i bänken och svara på frågan om tredje delen, artikeln i trosbekännelsen, den om Anden. I efterhand har jag funderat på de av mina kamrater som kämpade med att lära sig saker utantill.

På söndagen var det högmässa och Anitas första nattvardsgång. Pojkarna hade vit skjorta, slips och mörka byxor. Hon tror att en del upplevde det som högtidligt och lite nervöst att falla på knä vid altarringen.

– Mamma hade sytt min konfirmationsklänning i vit crimplene. Mammorna bestämde gemensamt hur många centimeter ovanför knät klänningarna skulle gå.  Jag fick en liten vit psalmbok, en näsduk med spets, ett halssmycke, ett kors md en pärla. För pengarna jag fick köpte jag ett guldarmband. Vi hade konfirmationsminnen som vi bytte med varandra.

Att själv undervisa konfirmander

Senare i livet blev Anita präst, och med det arbetet följer att själv undervisa konfirmander. Många av dem som hon har mött som konfirmander är vuxna nu.

– Ungdomarna i mina första konfirmandgrupper i Floby pastorat, har vid det här laget hunnit bli drygt 40 år gamla. Idag möter jag  dem tex som dopföräldrar, föräldrar till barn som får Bibel för små och stora, och vigselpar.

Anita läser ett stycke ur ett mail från en tidigare konfirmand:

Vi har läst i Bibeln för små och stora som vårt barn fick, varje kväll. Jag har lärt mig mera under de kvällarna än under hela min konfirmandtid.

– De flesta av ungdomarna deltog i konfirmationsläsning när de gick i åttonde klass. En eftermiddag i veckan hade vi precis som nu konfirmationsläsning. Vi åkte på läger många tillsammans, ibland pastoratets alla grupper, kanske 50-60 personer totalt. 

De åkte till Kyrkekvarn vid Mullsjö, Munkaskog utanför Habo eller till Vidablick i Bankeryd. På vissa läger kokade de mycket havregrynsgröt, och lagade väldigt mycket mat. Några gånger följde föräldrar med och lagade mat, någon bakade bullar, det var tacksamt. 

Konfirmationsgudstjänsten formade Anita och konfirmanderna tillsammans, ibland kring ett tema med målade bilder som illustration eller dramatisering av olika berättelser. 

– Två konfirmationer jag särskilt minns är när konfirmanderna dramatiserade berättelserna  om Thorvaldsens Kristus, statyn som finns i Vår Fru kyrkan i Köpenhamn och berättelsen om Maximilian Kolbe, prästen som gav sitt liv för en medfånge i koncentrationsläger.

– Vi har haft mycket roligt tillsammans och har gemensamma minnen. Att glömma all mat hemma, den som vi handlat till ett veckoslutsläger med många hungriga konfirmander, det gjorde vi bara en gång, avslutar Anita.

……………………

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 2 2020.

Fler berättelser om konfirmation finns att läsa här: https://blogg.svenskakyrkan.se/insikten/category/konfirmation