Isabelle och Inger lärde känna varandra när Isabelle var med i Bibelgruppen i Åsarp vid ett par tillfällen. Trots att det skiljer 68 år mellan dem så finns det inga svårigheter i kommunikationen.
– Det känns inte som det är så många år emellan, säger Inger. Vi i Bibelgruppen tyckte det var fint att möta Isabelle. Vi blev väldigt imponerade av henne som vågade komma till oss.
Eftersom Isabelle hade missat en del av konfirmandtiden, föreslog hennes ledare att hon kunde delta i Bibelgruppen några gånger, vilket hon gärna gjorde.
– Det var bra, roligt att träffa de gamla tanterna och gubbarna. De är inte stela, de går bara lite stelt.
Inger och Isabelle skrattar båda åt kommentaren och ler när de tänker tillbaka på våren. Konfirmandtiden är viktig menar de båda, för att lära sig mer och för att bekräfta sitt dop.
– Jag kunde inte säga ja när jag döptes, jag var för liten, därför ville jag göra det nu, alltså konfirmeras, säger Isabelle.
Inger gick i Bibelskola, vilket var ovanligt, men eftersom hennes syskon konfirmerades i Svenska kyrkan vet hon att det var ganska strängt då. Det var mycket man skulle kunna utantill och förhöret på konfirmationsdagen var säkert nervöst för många.
– Det var också ingången i vuxenvärlden att konfirmeras. De flesta slutade skolan då och arbets-livet tog vid.
Inger visar konfirmationsfoton. De konstaterar att det är ganska skönt med konfirmandernas kåpor idag. Även om den nysydda vita klänningen och pojkarnas kostym var nog så fina, så är kläderna inte i fokus nu.
Samtalet om livet fortsätter med många skratt och hemligheter om bus på läger. Åldersskillnaden sätter inga gränser för deras gemenskap.
……………………………
Texten publicerades första gången i Insikten nummer 4 2019.
Fler berättelser om konfirmation finns att läsa här: https://blogg.svenskakyrkan.se/insikten/category/konfirmation
Kommentera det här inlägget