Konfirmanderna träffades i Kinneveds församlingshem på tisdagseftermiddagar, med prästen Ingemar Bruto. Mattias minns mest att man satt runt ett bord, fick lära sig saker om kristendomen och diskuterade.
Gruppen reste också till Danmark. Under en övning stod de i ring och alla hade en lapp med en text som de skulle gestalta.
– Det minns jag särskilt. Det handlade om när Jesus var korsfäst och Maria stod vid korset. Jag hade fått fel lapp, så jag hade fått en kvinnoroll, säger Mattias.
Konfirmationen delades upp i två gudstjänster: förhör på lördagen i Brismene, och på söndagen första nattvarden i Kinneved. Alla konfirmander hade kåpor.
– Även om jag hade den största storleken var den för liten, så jag kunde knappt andas.
Efteråt var det fest hemma i trädgården. Det året behövde familjen nya trädgårdsmöbler så de hade passat på att köpa möblerna dagen till ära.
Kyrkan har funnits med Mattias hela livet. Till exempel har han suttit i Vårkumla kyrka på många julnattsgudstjänster. Traditionen att fira högtiderna i kyrkan har han tagit med till sin egen familj.
Numera är han också engagerad i församlingsrådet i Kinneved. Där ser han bakgrunden till olika beslut och projekt, och får vara med att påverka.
– Kyrkan är en trygghet när det blir besvärliga tider.
En av de saker Mattias uppskattar med kyrkan är att där finns rum för eftertanke och att allt inte bara rullar på.
– Det har blivit lättsammare i kyrkan med åren. Men ändå finns ett allvar och ett lugn. Det är en trygghet när det blir besvärliga tider.
…………………………
Texten publicerades första gången i Insikten nummer 2 2020
Fler berättelser om konfirmation finns att läsa här: https://blogg.svenskakyrkan.se/insikten/category/konfirmation
Kommentera det här inlägget