2022 års upplaga av kyrkogårdsvandringen i Åsarp blir den femtonde som Els-Marie Carlsson leder. Den anordnas under sommarveckan i Åsarp. Det brukar komma ett fyrtiotal personer och vissa kommer tillbaka år efter år. Snart har vandringarna täckt in hela den gamla delen av kyrkogården och varje år omfattar vandringen ungefär 20 gravar.

– Mer orkar man inte på en gång, säger hon. Vi går från gravsten till gravsten och jag berättar det jag vet om personen som vilar i graven. Vandringen tar ungefär en timme och så fikar vi efteråt.

Gediget bakgrundsarbete

Under fikastunden brukar det bli många samtal om de olika levnadshistorierna som finns bakom namnen på gravstenarna. 

– De som kommer till vandringen kan ju också veta saker. Ibland kan de ha träffat personerna som vilar i en grav, och kan bidra med egna berättelser. 

Els-Marie lägger mycket tid på att sätta ihop material till vandringarna genom att samla uppgifter från många olika källor. Hon kombinerar gravregistret med husförhörslängder och böcker som ”Sveriges dödbok” och ”Sveriges bebyggelse”. I dem hittar hon uppgifter om familjemedlemmar och kanske foton på huset där de bodde. Men den mest betydelsefulla boken är ”Åsarp-Smulas hembygdsbok” som den framlidne Bert Johansson har skrivit.

– Bert har gått igenom alla gårdarna. Om personen som vilar i graven är från trakten, så finns det massor av information i hans bok. Han har också själv skrivit detaljerad dagbok under många år, och de anteckningarna finns nu hos Åsarps bibliotek.

Kulturhistoriskt värde

Els-Marie ser ett stort kulturhistoriskt värde i kyrkogårdarna. Hon vill uppmuntra andra att promenera på kyrkogårdar och att ta sig tid att titta noga på stenarna.

– Det är så fridfullt att gå omkring på en kyrkogård och titta på stenarna, inte minst under en fin sommarkväll. Om man går tillsammans med någon så finns det alltid något att prata om. Det är intressant att titta på titlar som står på gamla stenar. Det kan stå ”brädgårdsförman”, ”orgeltrampare” eller nästan vad som helst. Det syns att det var ett hedersuppdrag att vara kyrkvärd, för det står på många stenar.

– Det kan stå ”brädgårdsförman”, ”orgeltrampare” eller nästan vad som helst. 

Ibland kan släktforskare hjälpa till att lösa mysterier, eller att hitta gravrättsinnehavare. Els-Marie berättar stolt om en sådan situation.

– Det fanns en kvinna som hette Agnes här i Åsarp och hon var hushållerska åt en före detta soldat som hette Gustav Hjort. I hans grav ligger både hans fru Olivia och Agnes. För ett tag sedan sökte kyrkan efter gravrättsinnehavaren, för om ingen ville fortsätta sköta graven så skulle stenen tas bort. 

Det tyckte Els-Marie vore tråkigt eftersom det fanns en intressant berättelse om stenen.

– Jag tänkte att vi kanske kunde hitta någon levande släkting som ville fortsätta ta hand om graven. Var ska man leta? Jag frågade många åsarpsbor men ingen visste något. Till slut ringde jag till Bert Johansson, som har skrivit den där boken. Det visade sig att han av en slump hade träffat en levande släkting till Agnes, eller ”Hjorta-piga” som han kallade henne. Släktingen ville ta över gravrätten och stenen får finnas kvar. 

– Det tycker jag är en solskenshistoria! avslutar hon.

……………………..

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 2 2022.