Jag har alltid älskat psalm 744 i psalmboken, sedan första gången jag fick höra och sjunga den i en gudstjänst.

Barn och stjärnor föds i mörkret utan skydd av våld och
vapen. Mitt i mörkret bjuder livet oss att växa som en låga.

Med några få rader lyckas Ylva Eggehorns psalmtext fånga något av den undflyende stämning som vi förknippar med julen, eller rent av något av högtidens innersta väsen. Det handlar om mörker och ljus, om ondskan i världen och det skyddslösa barnet, om den öde rymden och livets mirakel. Det handlar om något som hände för länge sedan, men som också händer här och nu i mitt och i ditt liv.

Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss.

I psalmens refräng riktas julens trotsiga budskap rakt in i den verklighet som är vår. Vi är inte ensamma i mörkret. Även om det inte alltid känns så är vi burna av någon som ser oss och älskar oss, så som ett litet barn blir buret och älskat. Det är bara detta märkliga, att i julens berättelse är det barnet som ser och älskar. 

Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga.
Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga.

I andra versen skiftar psalmen fokus, från den kärlek vi får ta emot till den kärlek vi får ge vidare till andra. Det är den andra och minst lika viktig sidan av julen, omtanken och givmildheten. Det är inte en allmän moralisk uppmaning till oss som firar jul, det är en naturlig konsekvens för den som tar till sig högtidens innersta anda och budskap.

I det här numret av Insikten kan du läsa mer om julens budskap och om den omsorg om varandra, som är högtidens budskap i praktiken. Hur du än har det önskar jag dig en god och välsignad jul! Glöm aldrig psalmens ord:

 Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss.

…………

Texten är skriven av kyrkoherde Stefan Klint och den publicerades första gången i Insikten nummer 5 2022.