Barnet. Tänk vad man väntar, med glädje men också med stor oro. Ska allt gå bra? Så kommer då dagen när den lilla människan kommer ut. Känslan av att hålla något unikt och fantastiskt överskuggar ångest, oro och värk, för en stund i alla fall. Ett nytt liv har blivit till. En liten människa som man önskar allt väl.

Så var det säkert för Maria och Josef också, då för över tvåtusen år sedan. Stor oro och ångest! Behöva göra denna långa vandring alldeles i slutet av Marias graviditet, gå från Nasaret till Betlehem för att skattskrivas, som det står i Bibeln. Det blev en födelse som kanske var vanlig på den tiden, man fick klara sig bäst man kunde. I ett stall, ett rum med djur och troligtvis andra människor som inte heller fick plats i stadens rum. När barnet är några veckor gammalt skulle man gå till templet för att få det välsignat. En mycket vacker gåva till barnet. Guds välsignelse och löfte om att alltid vara med!

Gud ser alla barn

Idag låter vi döpa våra barn. Vi bär fram dem inför Gud och hela församlingen för att i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn innesluta dem i Guds stora familj. Vi nämner de namn vi gett barnet för att tydliggöra att just detta barn är unikt och i denna stund fylls med Helig Ande. Ett kärlekstecken från Gud. 

Gud ser alla barn men dopet är ett löfte från Gud att vara med och ha omsorg alla dagar, alltid. Svenska kyrkan döper inte bara små barn, även om det är det vanligaste, utan också ungdomar och vuxna. Det är aldrig för sent att låta döpa sig. I Floby pastorat har det sedan 2016 funnits ett dopprojekt som nu är avslutat men inarbetat i de vanliga rutinerna. Vi delar ut ”grattis till barnet-påsar”, inbjuder till dop och följer sedan upp det med olika träffar under kommande år. 

Året efter dopet inbjuds man till dopdroppegudstjänst med dopkalas. Den glasdroppe som hängdes i kyrkan på dopdagen plockas ner och det är möjligt att komma och hämta den. 

…………………

Texten publicerades första gången i Insikten nummer 5 2022.