Det började med en mamma och ett barn. Allt sedan kristendomens första tid har bilden av Maria med Jesusbarnet varit det vanligast förekommande motivet i den kristna konsten, vid sidan av bilden av Jesus på korset eller Jesus som uppstånden. Den äldsta kända bilden är från mitten av 100-talet och finns i Priscilla-katakomben under Rom, där Maria ses amma den nyfödde Jesus.

Maria med Jesusbarnet är en bild för det mysterium som kallas inkarnationen (det latinska ordet ”carne” betyder kött). Guds son föddes av Maria som en människa av kött och blod för att komma oss nära, dela vår vardag och försona hela världen med sig. Hon är en bild för Guds kärlek, ömhet och närhet till oss människor – och en förebild genom sitt mod att säga ja till Guds vilja.

Tre speciella madonnor

I Kinneveds församling finns tre mycket speciella Maria-bilder eller madonnor. I Vårkumla kyrka har hon suttit på sin tron sedan 1200-talet, med barnet på knät som en uppstånden frälsare som välsignar världen. I Kinneveds kyrka har hon stått sedan 1400-talet med sina fina färger, grova händer och ett barn som nu klänger i hennes famn som andra barn.

I Brismene kyrka har hon funnits sedan 1200-talet. Men vad har hon egentligen varit med om? Det sägs att hon under en period, den tid då allt katolskt skulle rensas bort, hamnade i skolans vedbod. Några pojkar var oförsiktiga med yxan och resultatet blev en huvudlös och kluven madonna. Vårt fokus riktas på nytt mot barnet och på de ord som Maria fick höra av Simeon i templet: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd…” (Lukasevangeliet 2:34-35).