-
Låt somligt ta slut, finn din borg och välkomna ett modigt 2024!
År efter år fortsätter vi. I stort sett som vi gjort alla år förut. December kommer och vi suckar och tar fram tomtar och julstjärnor. Hur många gånger under december har vi satt oss ner och tagit sucken av trötthet på allvar och funderat på hur vi faktiskt vill tillbringa de annalkande dagarna av ledighet?…
-
Ursäkta mig, men jag ser ingen mening i att jag ska rycka upp mig
Världen är redan förstörd av maktgalna individer och stigande temperaturer så ursäkta mig, men jag ser inte alltid en mening i att jag ska rycka upp mig.
-
Vad gör vi med rädslan och oron?
Ja, vad ska vi göra då, med våra enda värdefulla liv, när vi ibland inte vet hur vi ska mäkta med alla dessa känslor som kan väcka oss i vargtimmen och få oss att tro att marken under oss kommer att rämna?
-
Jag har begrundat orden ”Tänk inte så mycket”
Jag är tacksam över att orden aldrig lämnat mig, även om jag ifrågasatt dem, skämts för dem och försökt byta ut dem mot andra ting.
-
Om att bestiga berg för att vara här med hela vårt jag
Mitt i denna mörka vintertid funderar jag på lyckan, på om vi någonsin gör en verklig ansats att kliva upp på det där höga berget för att ropa ut våra glädjebud.
-
Nyansskiftningar av misstro och en bön för alla dessa dagar
Det där man en gång sa att man ville göra och som man sen började sträva efter. Drömmarna som man lovade sig att möta och inte längre vänta på. Det sas en vanlig dag. Kanske var det en tisdag efter lunch?
-
Jakten på stillhet, krampande ben och snöflingeord
I korta, flyktiga ögonblick så händer någonting. Min blick möter din. En vanlig tisdag. Under lunchrasten på skolan. Stående vid köksbänken bland lök och kyckling. Vid arbetsplatsens kaffeautomat. Orden som just lämnat dina läppar landar inom mig. Likt en snöflinga.
-
Vart jag mig i världen vänder är det otillräckligheten jag håller i mina händer
Hur ska man orka vakna upp och möta den här världen?
-
John Blunds förseningar och inkompetenta människor
Jag var ett barn som fått insikt om livets ändlighet, och oron hade flyttat in i min späda kropp. Jag hade ingenting som tröstade mig de där kvällarna när John Blund var försenad. Var höll han hus egentligen när jag låg där i mörkret och hörde viskningar som fick det att knyta sig i magen?
-
Veckans övning: Godhet utan grund
“Jag…jag vill inte vara en person som har dessa problem. Men mest av allt vill jag vara en person som ger mig själv den nåd jag behöver när jag har sådana här problem.”