-
Bland peppande rop och en knappt hörbar viskning.
Det enda som saknades var pom-pomsen och hejarklackskläderna. Uppmuntrande ord och pepp som jag helst ville ducka för.
-
Sockerdricka i armen – jag har så många frågor.
Hur gör då en vetgirig person som vill förstå? Som också haft, och i vissa stunder fortsatt har, en förkärlek för att få saker nedtecknat svart på vitt. Prydligt insorterade i boxar med valavgränsade sidor. Vad gör man med Gud och tron då?
-
Nej, du kan inte se bakom molnen. Men tacka och ta emot i alla fall!
Kanske man inte ska stirra så misstänksamt uppåt? Kanske man kan lära av dem som är tacksamma för de gåvor som ges och som är säkra på att det finns en tydlig avsändare?
-
Om produktivitet är din Gud, är upptagenhet din religion.
När spänningshuvudvärken, de sammanbitna käkarna och den upprörda magen fått sällskap av salta tårar tillräckligt många gånger kan det kanske vara dags att fundera över budorden i sitt liv.
-
Om dödsönskan, och tacksamhet för möten.
Men när man inte vill pausa, för att sedan återvända, utan man enbart vill få ett slut på livet. Vad längtar man efter då? Finns det ens någon längtan kvar?
-
Gud, har du kaffebryggaren laddad?
Om Gud finns får hen gärna få ge sig tillkänna. Skicka ett mess eller två. Kanske vi till och med skulle kunna ses för en fika?
-
Du kanske bara är ovan?
Det är ingen som ifrågasätter varför man går hem och dränker sina sorger och livsleda i serie-maraton och mat istället för att be om hjälp; av människor i sin närhet och av Gud. Det är mer accepterat att vi upprätthåller ett sken under dagarna för att på kvällarna krascha inom våra fyra väggar.
-
Om ryggtavlor, pärlor till svin och tårar vid en köttfärssås.
Jag undrade om jag hade kunnat göra något för henne. Hade jag kunnat bidra på något vis?
-
Kan vi tala med varandra?
Om vi vill så skulle vi kunna dela upplevelsen av att vara människa här och nu.
-
Tillit är inte ”så bara”, fråga lärjungarna.
Så stark är tvivlets makt. Vart är statistiken när man behöver den som mest? Hur kan det oförklarliga förklaras? När det inte finns argument som stärker det jag får uppleva, hur kan jag då tro på att det faktiskt sker?
Författare: Martina Rudeklint
