Han ropar inte, han höjer inte rösten,
Jesaja kapitel 42
hans stämma hörs inte på gatorna.
Lyssna när Martina läser veckans inlägg
Och dagens bibelord får mig att tänka på alla dem som arbetar i det tysta.
De som genom sina händer och ord sprider godhet och värme.
De som aldrig kommer bli uppmärksammade med följare eller sponsorer.
De som inte kommer att få ta emot pris och diplom för sina bedrifter. Hur de varje dag ändå fortsätter att förgylla världen på sitt unika vis utan att få något mer än kanske ett tack då och då i gengäld.
De som tar hand om andra, inte för att det är deras högsta dröm, men för att det går ihop med deras liv just nu.
De som ger fast de egentligen borde få ta emot.
De som inte lever något extravagant liv.
De som kanske känner sig utnyttjade där de sliter i det tysta.
De som upplever att timmarna av övertid inte värdesätts av någon alls.
De som jag passerar när jag rör mig i min vardag.
De som korsat min väg enbart en gång och aldrig igen.
De som jag aldrig kommer möta men som jag vet finns där ute.
Tack för allt ni gör.
Tack för allt ni är.
Tack för den inspiration ni sprider i det tysta.