Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Lukasevangeliet kapitel 2

Julen är en tid av magi. Det är busiga nissar som flyttar in. Det är godsaker flera gånger per vecka, inte bara på lördagarna. Det är mysiga sammankomster med vänner och släkt. Det är glögg och det är pepparkakor i alla möjliga former. 

Och så är det också detta. Berättelsen om det som hände i Betlehem för så länge sedan. Vi läser samma text varje år till jul. För att påminna oss om det otroliga, det magiska, det ofattbara. 

Jag har svårt att fatta. Hur det hela har gått till. Hur det möjligtvis kan ha gått till. Gud sände sin son till världen. Och vi får ta emot att vi är omslutna, älskade, burna. I evig tid. 

Det låter sannerligen magiskt. Att jag kan få ta emot allt det goda som Gud vill ge. Och att det inte har någonting att göra med vad jag har hunnit med dessa veckor innan jul. Hur välstädat hemmet är eller om pepparkakorna är hembakta eller köpta i burk. 

Inför denna juletid önskar jag oss alla en stund av stillhet för att fundera på detta. Vad innebär det för oss om Gud är här, och inte långt borta? Vad har berättelserna om Jesus som levde för så länge sen med oss här idag att göra? 

Jag vet inte. Men jag har börjat ana. Ana att livet är mer magiskt än vad jag tidigare trott. 

God jul till er alla.