Till innehåll på sidan
Martina Rudeklint

Stolen var ny och obekväm. Men viktig.

En månad av goda tolkningar – Dag 4 

“Jag vet inte ens om jag sitter på rätt plats”. 

Jag var med på ett möte idag. Temat för dagen var gudstjänstutveckling. En naturlig fråga att ställa är vad en icke längre fast anställd, tvivlande, fullproppad med frågor, stundtals cynisk, icke kyrkligt uppvuxen, sökare som jag gjorde vid det mötesbordet? 

Ja, vad gjorde jag där egentligen? Det var en fråga som jag ställde till mig själv tyst under kaffepausen. Och när vi samlats igen frågade jag de andra: “Varför ska vi ens utveckla, överhuvudtaget fira gudstjänst? Är det för att göra Gud glad? För att vara duktiga kristna? Vad är vårt egentliga syfte med att bjuda in till en gemenskap i kyrkan?”

Människorna.
Det har med människorna att göra.

Jag vill vara med och bilda en motvikt till den ensamhet som tynger oss. Till den isolering som råder. Jag tror inte att vi är gjorda för att leva inom bostadens fyra väggar och klara allt själva eller med de få personer som vi har i vår innersta krets. Jag tror inte att någonting kan blomstra i små kretsar. Jag tror att vi behöver en större gemenskap. Kontakten till grannarna, till de som handlar på samma affär, till dem jag möter på väg till fritids för att hämta barnen. Världen är skrämmande stor och vi är små. Vi behöver varandra. 

Jag har inget mål om att alla ska bli kristna. Eller tro på något överhuvudtaget. Det har jag verkligen inte. Men jag tror att kyrkans rum kan vara en mötesplats för människor. För att möta sig själva. För att möta andra. Och somliga kanske kan möta Gud. 

Jag tror att kyrkorummet kan vara en plats för oss att dela erfarenheter av att vara människa. Jag tror att vi kan mötas för att söka tro, tvivla, förundras, glädjas och sörja över livets villkor. Jag tror att kyrkan kan vara en plats där innehållet innanför vår själs väggar kan ta plats, växa och ta form.

Idag fick jag sitta på en ny plats, en obekväm en, en som fick mig att tvivla starkt. Och jag tror att det var precis det jag behövde för att kunna sätta ord, formulera svaret, på det syfte som funnits inom mig en längre tid.

Vilken situation fick du ta emot idag som gjorde att du nu kan se mer klart?