En månad av goda tolkningar – Dag 5

“Jag kommer att säga någonting nu som jag vet komma låta helt knäppt”
“Okej, jag lovar att inte himla med ögonen”
“Tack”

Vänskap. Den bästa sorten. Här sitter jag och du vet min historia. Du har sett hur jag famlat fram och gjort saker som vi båda är glada att jag slutat med. Jag har hört hur dina tankar har ställt sig emot varandra och hur du tvivlat på vilken väg som är rätt att ta. Kanske det var en slump att vi möttes? Eller så är vi gåvor till varandra? 

Har Gud någonting med detta att göra? Hur vägar korsas och blickar möts. Vems tröstande ord och lättsamma sätt som behövs i livet här och nu. Kanske. Det är en fin tanke som jag tycker om. Och idag väljer jag, om än försiktigt, att våga tro på den.

Vad vill du, om än försiktigt, våga tro idag?