En månad av goda tolkningar – Dag 8

Och det kanske inte är så att mirakel sker först när himlen öppnar sig och bländvita änglar sänker sig ner mot jorden? Det kanske inte är så att välsignelse kommer i form av en känslokaskad av eufori och lättnad? Magi kanske inte visar sig i det stora, utan i det vardagligt lilla? Nåden kanske kommer när du minst anar det?

Som en kväll på ett löpband som du sprungit på många kvällar tidigare. Någonstans mellan de raska stegen som drev fram svettpärlorna på huden och den halkiga promenaden hem, det kanske var där det hände? Det kanske var där bland de lätt yrande snöflingorna, eller under den sista kilometern innan du tryckte på stopp-knappen, som en tanke började ta form. Som konturerna av den känsla som lämnat kroppen visade sig. Ifyllt av något annat, med en ny färg, i behaglig nyans.

Sorgen över kärleken du förlorat finns inte kvar. Insikten om att den inte finns, och kanske aldrig fanns på det sätt du trott, landar mjukt inom dig. Och du kokar upp vattnet samtidigt som du gör dig en ostmacka och känner efter. Ja, det känns annorlunda nu. Sorgen bor inte i ditt bröst längre. Och hur det gick till kan du inte förklara. Men nog undrar du.

Tack.