En månad av goda tolkningar – Dag 15

Jag är tacksam för Youtube-kanalen ”Yoga with Adriene”. Tack vare denna har yogan fått plats i mitt liv. På vårt lilla vardagsrumsgolv rullar jag ut min matta. Ibland är det tyst och stilla och jag kan fokusera på rörelserna och min andning. Andra gånger så har jag familjen runt omkring mig. Ljudet från vattenkokaren i köket och tv-spelet som blandas med barnens prat bara några decimeter bort. Det kommer frågor som inte kan vänta några minuter till eller så behöver min uppmärksamhet riktas mot de upplevda orättvisor som äger rum i soffan. “Nej, så får man inte säga till varandra”, “Ja, det är din tur nu”, “Jag är snart klar”.
Men yogan får plats.

I morse steg jag upp i den tid som passar mig men som inte har känts möjlig på flera veckor. En stor trötthet har legat som en tyngd över kroppen och själen. Men imorse rullade jag ut min hallonröda yogamatta och startade en video anpassad för morgonens energinivå. Och när Adriene instruerade att vi alla skulle komma ner till ”barnets position” förstod jag precis vad hon menade. Fördelen med att ha utövat yoga regelbundet är att man lär sig känna igen rörelserna och inte behöver inte ha ögonen fokuserade på skärmen för att följa med i flödet. Sittande på knä förs huvudet mot marken i en bugning, och när pannan når marken låter man den vara kvar och vila där. Händerna kan föras bak längst sidorna eller sträckas framåt. Barnets position är som jag har tolkat det en viloposition inte enbart för kroppen utan också för själen. Med ögonen slutna lyssnade jag till mina egna andetag. In. Ut. In. Ut.
Och även om jag hört Adriene säga detta ord under andra yogapass så var det som att jag hörde det på ett nytt sätt just denna morgon; “Surrender”.  

Överlämna. 

Stående på knän med pannan vilande mot golvet kom ordet in i kroppen på mig. Överlämna. I en sårbar position. Utan möjlighet att försvara sig. Utan förmåga att prestera och visa upp. I ensamhet. Inte för någon annan. Men för min egen skull.

Vi gavs möjlighet att träna oss i överlämnande denna morgon. Överlämna det vi inte längre vill bära. Överlämna oss och våra liv till något högre än oss själva. Överlämna, för att ta emot insikten om att vi i vår litenhet inte kan, inte ska, bära allt själva. 

Överlämna. Vilken gåva. 

Vad vill du överlämna idag?