En månad av goda tolkningar – Dag 25

“Jag tror på dig”. Fyra små ord. Fyra små, men kraftfulla ord. Och någonting hände inom mig. Som när en ensam vattendroppe bryter ytspänningen och bildar ringar som sträcker sig längre och längre ut. Fyra ord som bröt som bröt sig igenom och spred sig hela vägen fram. Till mig. 

Och jag tänker på min livsmentor, hon som lärde mig så mycket om vem jag vill vara som människa under min tid här. Det var tidigt som hon fick mig att förstå att hon trodde att jag var buren av Gud. “Du är mitt bönebarn” skrev hon till mig en kväll. Och fastän jag inte trodde att Gud kunde bry sig om mig (som mest svor och argumenterade emot hans existens) så fick jag tröst av att hon trodde. Hon pratade med Gud för min räkning. Hon trodde åt mig. 

Och det finns fler. Fler människor som tror åt mig. De tror på Gud och de tror på mig. Ibland gör jag dem sällskap. Jag övar mig. Och jag gör framsteg. Jag vill se mer av vad dem ser. Inte leva med denna grumliga blick på livet och mig själv. Och jag fylls av tacksamhet när jag tänker på att tro kan spridas. Spridas som ringar på en vattenyta.