Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt.

Fjärde Moseboken kapitel 11

En månad av goda tolkningar – Dag 28 

Att hålla blicken på det goda, på det magiska, och kanske rent av det gudomliga i vardagens här och nu har varit en utmaning under den här månaden som passerat. Jag fick nog av min egen blick (se inlägg “Mötet med henne var en välsignelse”), och ville öva mig i att se något annat. Känna något mer. Inte vältra mig i det svåra och gråa. Det borde inte vara svårt, egentligen. Att se något annat. Livet är ju (klyscha eller ej) ett mirakel. 

Att jag sitter här ikväll och äter upp resterna från lördagsgodiset, samtidigt som den instrumentala musiken från mobilens högtalare ackompanjeras av ljudet från tvättmaskinen som ger fläckarna på jackan en ytterligare omgång (håller tummarna för ett fläckborttagningssprays-under) är ju helt otroligt egentligen. Och då talar jag inte bara om tekniken som underlättar livet och sötsaker i olika former. Jag talar om att jag är här. Jag. Här. Och du också. Vi alla. Det är ju inte självklart detta liv. Det vet vi ju. Egentligen vet vi ju att ingen av oss har en garanti för någonting. Att det kommer att ta slut en dag. Och att den dagen kan komma oss till mötes fortare än vi anar. 

Och ändå! Ändå tvivlar jag på att våga se livet som något större än det mina mänskliga ögon kan se. Trots att jag i hjärta och själ har känt så mycket mer. Förstått så mycket mer. Som jag inte kan förklara eller försvara med vetenskap eller välslipade argument. Jag har upplevt, men ändå så vågar jag inte fullt ut tro.  Än mindre tala om det, för det som kanske är svårast av allt är att våga möta din blick och faktiskt ha samtalet med stort S. Prata om det jag tror, det jag vill tro, det jag hoppas på och längtar efter. För jag, precis som du, vill ju höra till. Vill ju få vara med och räknas in. Jag är rädd för att du ska slå ner din blick, döma mig och gå din väg. Jag är inte som Moses som bara går ut och talar om det som han tror att Herren har sagt. Men Moses kunde väl kanske inte heller ta skydd bakom ett bloggande? 

Jag kommer fortsätta att försöka höja min blick, och jag vill också öva upp mitt mod. Kanske vara lite mer som Moses; våga komma ut ur tältet och berätta om vad han har hört och sett. Vem vet, kanske det är någon annan som vill berätta vad hen har varit med om?
Jag hoppas det. 

Ps. Imorgon sänds den första av tre radioandakter som jag spelat in för radioprogrammet Andakten i P1. Övriga andakter sänds 11/2 och 14/2. Du hittar länkar till andakterna här.