En av oss bar en trötthet vars klor aldrig verkade släppa taget. 
En annan kom med sorg som färdades i kroppens alla kärl.
Med minnesbilder som slog i takt med hjärtats slag.
En tredje var inte där, för att livet ständigt kom emellan.
Kom emellan för att leva.
Den fjärde satt tyst och grät tårar utan spår och önskade sig bort.
Men hur långt? Det visste ingen. 

Och en röst viskade tyst att det var precis i detta nu, när sår möter sår, som Gud är här. 

Sår möter sår. Vi möter varandra. Gud möter oss. 

Något att hoppas på.