Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom.
”Stig upp och ät”, sade han, ”annars orkar du inte hela vägen.”

Första Kungaboken kapitel 19

Vi är inga maskiner. Inte skapade för konstant rörelse och produktion. Vi kom inte hit för att vår uppgift är att utgöra delar i ett kapitalistiskt samhälle. Det är inte börsnoterade bolags vinstintressen som står bakom utvecklandet av ett människoliv då spermie förenats med ägg. Livet i det lilla barnets skrik och skratt har inte ett spår av prestation i sig. Inte ett spår. 

Vi är inte heller separata öar. Vi saknar förmågan att stå oberörda av livets vågor och stormar. Oberoendet vi intalar oss att vi besitter är inget annat än en illusion. Ensamheten som vi klär i ordet självständig; till en början en rustning och därefter en bur som vi bär med oss vart vi än går. Och vi kanske går långt. Känner oss starka i armar och ben när vi möter tävlingsinstinkt och hejja-rop från andra burar. Men en dag, när någonting brister, tar allting stopp.

Vi kan inte klara det här livet på egen hand. Nej, säg inte emot. Vi kan inte.