Ingenting är beständigt. Årstiderna skiftar. Politiska vindar vänder. Ett liv avslutas och någonstans hörs ett barns första skrik. Det som tidigare höll dig vaken om nätterna ägnar du inte en tanke åt idag. Vad hände med drömmarna? Med planerna från förr? Växte du ifrån dem? Fick du göra dig av med dem precis som du gjorde med kläderna? De som en dag inte längre passade din kropp och person. 

Övergången, tiden mellan det som varit och det som snart är här, kan ge dig svindel. Få dig att tvivla på allt det du trott dig veta, om dig själv och din plats på denna jord. Slut så dina ögon. Andas djupt, om så bara för ett ögonblick. Ta stöd mot någonting fast. Lägg din hand i min om du vill. Jag kan vara din fasta punkt, precis som du är min.

Allt är som det ska, min kära. Du kommer inte att falla. Du har lämnat marken du stod på, för den kan inte bära dig längre. Snart kommer du att landa på en ny plats. Men du kommer inte falla min älskling.  Du befinner dig bara mellan kliven.