Till innehåll på sidan

Författare: Martina Rudeklint

  • Transition.
    Martina Rudeklint

    Transition.

    Allt är som det ska, min kära.

    Läs mer


  • Knack, knack.
    Martina Rudeklint

    Knack, knack.

    ”Du kan sluta gå till kyrkan, du kan sluta att skriva…” ”Jag kan sluta att söka.” ”Du kan sluta med allt, men du kommer alltid att höra knackningen.”

    Läs mer


  • Hon som sjöng.
    Martina Rudeklint

    Hon som sjöng.

    Men så fastnade min blick på henne. En av de yngre. Hon sjöng med de andra. Tonerna hördes inte särskilt starkt. Men hon sjöng med hela sitt väsen. Hennes ansiktsuttryck och rörelser med händerna vittnade om att musiken kom från en plats djupt inom henne.

    Läs mer


  • Missbedömd tid.
    Martina Rudeklint

    Missbedömd tid.

    Jag insåg precis att det inte går ihop.

    Läs mer


  • Träning?
    Martina Rudeklint

    Träning?

    För några år sedan köpte jag mig ett halsband, ett litet kors i oäkta guld. Att hänga det kring halsen var precis som att gå in på ett gym där alla medlemmar har noll procents kroppsfett, är perfekt klädda och dessutom har den magiska förmågan att träna utan att svettas – samtidigt som man själv…

    Läs mer


  • Det gör ont.
    Martina Rudeklint

    Det gör ont.

    Jag erkände att jag längtar men inte vågar. På samma vis som jag längtar efter tid i tystnad men inte vågar möta mig själv i det utrymmet, vågar jag inte heller min andlighet. Inte fullt ut. Inte utan att lägga till några “men” eller “om”.  

    Läs mer


  • Påslakan, och andra svåra saker.
    Martina Rudeklint

    Påslakan, och andra svåra saker.

    “Hur förklarar man för någon hur man gör för att trä på ett påslakan på ett täcke?” funderade jag samtidigt som det andra täcket blev förd i den skakande armdansen.

    Läs mer


  • Hur många liter tårar rymmer en flyttkartong? 
    Martina Rudeklint

    Hur många liter tårar rymmer en flyttkartong? 

    Och tiden har kommit och den har gått. Livet har passerat. Dess framfart har inte kunnat hindras av dessa fyra väggar. Inte heller mina försök att streta emot och vägra att acceptera det liv som blev mitt lyckades. För livet fortsatte. Och det fortsätter nu, i rörelsen av adressändring och flyttstäd. 

    Läs mer


  • Sämst i världen.
    Martina Rudeklint

    Sämst i världen.

    "Under alla år vi känt varandra har jag inte hört dig tala om återhämtning. Inte en enda gång." Den något äldre av de två vännerna tog en klunk från den överdrivet dimensionerade kaffekoppen och gav en menande och samtidigt frågande blick till kvinnan mitt emot.

    Läs mer


  • Mellan salt och snor.
    Martina Rudeklint

    Mellan salt och snor.

    Utan någonstans att ta vägen och utan en tro på någon bättring så kan man lika gärna satsa en flaska dyrbart balsam på ett par fötter. Vad mer kan gå förlorat när man redan mist allt?

    Läs mer