En ovanligt grå måndag i november.
”Vi bor i de höga häckarnas helvete”, sa en granne i trevliga villaområdet. 
Jag tror hon anspelade på fasaderna. De välmålade. I både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Att det är viktigt att må bra. Att klara av. Få det att gå ihop. Inte bara för att man längtar efter det. Utan för att utrymmet för vad andra orkar med att höra om är litet. Så man har det som man har det, men man vågar inte dela.
Jag tror att bakom fasaderna kämpar de flesta. Med något. Med någon. Åtminstone någon gång. Fast man inte vill. Fast man vill att livet ska va lätt! Hemma brukar vi skratta åt nåt gammalt klipp som börjat leva sitt eget liv… (ni kanske också har sådana?) Våra kommer oftast från filmerna Ice Age eller från Galenskaparna. Tror att det är de senare som säger typ:
Folk vill ha det lätt! Jag har gjort en vetenskaplig undersökning, och frågat folk: Vill ni ha det lätt eller vill ni ha det svårt? Och det visar sig att dom allra, allra flesta vill ha det lätt!
Fast det hjälper inte alltid. Ibland blir livet svårt ändå. Då är det extra svårt att ha höga häckar och välputsad fasad. Jag brukar säga att det är lätt att vi jämför vår egen insida med andras utsida. Min egen ångest, misslyckande, oro, sorg, konflikter, missbruk och för höga räkningar jämförs med den andres nya frisyr, retuscherade instabilder i motljus, nya bil, trevliga partner, ständigt nya semestrar, renoveringar, vänner och familjemiddagar.
Det är svårt att ha det svårt. (Citera mig gärna på den. Jag vet att det låter självklart, men det kommer ibland som en chock!)
Det är extra svårt att ha det svårt och låtsas att man är glad och har det bra.
Det är extra svårt att ha det svårt om man tror att alla andra har det bra. Att man ovan på allt också är ensam.
Det har cirkulerat en massa citat och låtar av Leonard Cohen sen hans död blev känd. Inte konstigt. Han var görbra! Ett av de bästa 
Tänk om vi gör en liten tittglugg i den höga häcken, låter det bli en repa i den välputsade fasaden? Säger som det är ibland. Vi vill också ha det lätt. Men i själva verket är det svårt. Ibland. att vara människa. Jag tror Cohen har rätt. Då strålar ljuset in. Då kan andra hjälpa dig. För du sänker garden och låter dem. Då kan du hjälpa andra, för du visar att du också är en som kämpar. Och då blir det inte lika svårt, inte lika farligt. Åtminstone slipper du putsa på fasaden.
Jag lärde mig nyligen att i Japan finns en teknik som kallas kintsugi. Att laga sådan som gått sönder med guld. Så att det blir helt igen. Och starkt. Men att lagningen syns. och blir det vackra. jag stavade fel på guld i förra meningen. Min dator skrev gud. Att laga sådant som gått sönder med gud. Jo, det är sant. 
Det finns ett bra bibelord:
Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. 2 Kor 1:4
Jag tror att Gud med omsorg och kärlek vill hjälpa oss igenom våra svårigheter . Men kanske är det så att det är en poäng om vi blir lagade med guld. Så att andra ser. Så att andra vet att det går att bli hel även när man står där med ett söndertrampat hjärta i småsmulor i handen. Eller så att man själv och andra vet att det inte är sant att man är den enda som haft det svårt. Fast alla vill ha det lätt. 
Det är bara om vi delar svårigheterna, som vi kan dela trösten.
Det är bara i sprickorna som ljuset lyser in.
Och där guldet kan få plats.
För att laga och hela.
Frid!
Lämna ett svar