-”Hej, Hanna! Å, vad bra att du var hemma!”, kvittrar det glatt i luren. En lång kvittrande harang och jag blir kortare och kortare i tonen. Svarar ”mm..” och ”ja…” Men mest och oftast ”nej, tack..” det är Hanna som är kodordet som gör mig tvär och till en inbiten nejsägare. Nej tack , jag ska inte ha nåt, nej tack jag vill inte ha nåt finfint gratiserbjudande!
Jag heter nämligen inte Hanna. Eller jo, det gör jag ju. Men det är i princip bara min morsa och telefonförsäljare som håller koll på det! I passet står det placerat först i namnraden så det är ett osvikligt knep att plocka en försäljare redan på första meningen. 1-0 till mig. Och sen gäller det att inte släppa det övertaget!
Först blir jag fruktansvärt o-prästerligt superirriterad för att hon ringer sådär mitt i maten. Sen får jag dåligt samvete för det och lyssnar lite artigt i alla fall. Tänker att hon säkert är en hårt prövad student som måste jobba extra… och har tentaperiod och kanske en tråkig chef som säger strängt att hon måste ringa mer och mer… då tar moderskänslorna över fullständigt och jag är färdig att köpa nåt bara för det är synd om henne. Vilket jag faktiskt inte har en aning om ifall det verkligen är…
Så med ett under av självbehärskning biter jag ihop och säger ”nej, tack, jag vill inte ha nåt.”
-”VA?” skriker hon, helt chockad. ”Du hörde väl att jag sa att det var GRATIS?? Varför vill du inte ha om det är GRATIS??”
Tydligen är jag den första människan i världshistorien som inte velat ta emot telefonförsäljarens finfina gratis erbjudande. Första någonsin. Tillåt mig att vara en smula skeptisk!
För jag vet ju att det inte alls är gratis egentligen. Det bara ska låta så. Den första månaden är gratis om du lovar att betala för de därpå följande 48… typ så. Trots allt tjusigt hon lovar mig, trots den glada kvittriga rösten, trots alla löften om gratis, finns det finstilta som låter mig betala. Och som aldrig kommer göra mig till mera kompis än ”Hanna” för henne.
När vi lagt på kommer jag på vad jag skulle sagt! Jag skulle sagt att om hon först berättade om sitt finfina erbjudande så skulle jag berätta om ett ännu bättre. Världens bästa gratiserbjudande, faktiskt.
NÅD är kanske världens finaste ord. På latin gratia. Och det betyder också tack, eller tacksam.
Nåd är att vara älskad för den man är. Inte för vad man gör. Eller för vem man kanske skulle kunna bli med lite ansträngning.
Nåd är att Gud letar och längtar efter oss långt före vi letar och längtar efter Gud.
Nåd är att Gud blir en människa som vi för att vi ska kunna ana mer av den kärleken.
Nåd är att erbjudandet om Guds kärlek gäller alla. Överallt. Hela tiden.
Och vet du – i det finns inget finstilt. Det är verkligen gratis! På riktigt.
Kanske är det företagens lömska metoder som gör att det är så svårt att tro på. Att det verkligen kan vara sant med all denna kärlek. Att det verkligen kan gälla mig. Och att jag verkligen inte behöver prestera något tillbaka.
Men nästa gång nån glad person ringer Hanna – då ska Hanna berätta för dom om ett erbjudande som garanterat slår deras!
Världens bästa gratiserbjudande! Guds nåd och kärlek!
Lämna ett svar