Bered en väg för granen

När jag var liten var en av julens absoluta höjdpunkter och det som krävde mest förberedelser – att ta in granen! Vi bodde ganska trångt men hade ändå ett ”finrum” vilket  – eftersom det här var 70-tal markerades av en vit heltäckningsmatta och dubbla dörrar med frostat glas. Dörrarna var oftast stängda, för att markera att det här rummet var speciellt!

För att granen skulle få plats och för att den verkligen skulle få stå i centrum var vi tvungna att möblera om. Det gjorde vi varje jul! De mörkgröna sofforna bars omkring för att skapa plats. När granen väl var inne skulle den stå liksom på hedersplats. I centrum av rummet så att ljuset och glädjen spreds i hela finrummet. Ja, inte bara där; när granen var tänd spred sig det varma ljuset genom den mörka hallen och ända ut i köket – där vardagen fortfarande pågick.

Att granen skulle in krävde också att dörrarna stod på vid gavel – inte bara den ena – utan båda! Vad jag kan komma ihåg var det enda tillfället på året detta hände – då vi skulle bana väg för granen…

Sedan var det dags för farfar att göra entré. han var ganska rund (läs helt rund) och allt annat än smidig. men jusen i granen var hans jobb. alla har väl stått med en trasslig härva av sladdar undrat vilken ände man ska börja i. och bävat för hur många lampor på slingan som är sönder… där stod nu farfar högröd svett och stånkade medan vi stod beredda med kulor i händerna för att så snabbt som möjliget få glittret på plats! farfar blängde och muttrade samma kommentar varje år: ”ge ro, ge ro… lysa först!” Det var dialekt såklart eftersom det var det enda han talade. på svenska : ”ge mig lite lugn och ro… jag ska bara sätta upp ljusen först!”.

Den här söndagens tema är Bana väg för Herren och handlar om hur vi får bereda plats och bereda väg för Honom som verkligen är centrum i julens budskap – Jesus Kristus, Guds son. Ni vet som vi sjunger i den kanske mest kända adventspsalmen – bered en väg för Herran! Där sjunger vi också; gör dina portar vida, för Herrens härlighet! Jag tänker att det handlar om portarna till vårt finaste rum – hjärtats rum. Nu är en bra tid att öppna portarna till vårt innersta rum och bereda plats för Guds son – Han som säger om sig själv; ”Jag är världens ljus”! Kanske är det trångt om plats i vårt finaste rum och hedersplatsen redan upptagen? Kanske är där fullt av dammiga gamla måsten och stora, skrymmande förväntningar på både oss själva och andra. Kanske är farfars råd värt att ta på allvar? Vänta med glittret och ytskiktet tills ljuset är på plats… det är viktigt att börja i rätt ända…

Kanske kan vi pröva att denna advent öppna upp dörrarna till vårt finaste rum så att Han får komma in med sitt ljus och sin härlighet i våra hjärtan? Kanske kan vi pröva att möblera om lite – prioritera annorlunda: så att Jesus får stå i centrum den här julen? Då tror jag att vi kommer att märka att ljuset, glädjen, hoppet och friden sprider sig. I våra hjärtan och i våra liv. Men också längre bort – genom mörkret i världen omkring oss; rakt in i vardagen. Så nu i adventstid – låt oss bereda plats för Herren!